I maj 2008 premiärvisades den existensiella, fransk-kanadensiska tortyrporrfilmen MARTYRS på marknaden i Cannes. En kollega råkade gå förbi biografen efter första visningen, och såg hur publiken, vita och gröna i nyllet, stapplade ut. Jag och min kollega såg den på dess andra visning. Stämningen i salongen var tryckt innan filmen rullade igång, hajpen var stor, alla hade hört ryktet om att det skulle vara den vidrigaste, våldsammaste, otäckaste film som gjorts.
Själv blev jag allt besviken. Ni kan läsa min recension från 2008 HÄR - men problemet med filmen är att den går för långt när det gäller sadistiskt våld, så pass att effekten förtas, och förklaringen till det hela må vara intressant, men ack så långsökt.
Jag har MARTYRS stående i hyllan, men jag har inte sett om den sedan den där visningen i Cannes för åtta år sedan. Således kom jag inte ihåg alla detaljer när jag satte mig i soffan för att se på den amerikanska nyinspelningen från 2015.
Bröderna Kevin och Michael Goetz har regisserat filmen efter ett manus av Mark L Smith, som gick och blev Oscarnominerad för sitt manus till THE REVENANT. Grundhistorien är densamma och det mesta är sig likt. En liten flicka; Lucie, lyckas fly från en källare där hon hållits inspärrad. Hon växer upp på ett barnhem och ingen tror på hennes berättelse om vad hon varit med om. Tio år senare spelas Lucie av Troian Bellisario. Hon ringer på dörren till en stor gård, där det bor en till synes trevlig helyllefamilj. Lucie drar fram ett hagelgevär och skjuter ihjäl hela familjen. Sedan ringer hon sin kompis Anna (Bailey Noble), som kommer dit och chockas av den blodiga synen.
Lucie hävdar att föräldrarna i den mördade familjen var två av de som torterade henne och andra flickor när hon var barn. Anna tror henne inte, men så hittar hon en lucka ner till källaren. Och där nere ...
När det gäller sadistiskt våld och tortyr är den amerikanska versionen av MARTYRS betydligt snällare än originalet. Med det inte sagt att den är barntillåten - för visst förekommer det blod och äckel, men filmen är inte ens nära den extrema nivå originalet nådde. Kompisen Anna har förvandlats till en lite mer renodlad skräckfilmshjältinna, och slutet är nästan helt ändrat. Och ja, jag tycker fortfarande att förklaringen till all tortyr är lite ... dum. Om än fascinerande.
Mitt betyg härunder blir lite i snällaste laget, men MARTYRS är trots allt en riktig film. Det mesta nyproducerade i skräckväg jag ser, är så erbarmligt dåligt. MARTYRS har fint filmfoto, bra regi och skådespeleri, och ett ordentligt manus. Den ser inte ut som något några kompisar smällt ihop med sin nyinköpta kamera. Dessutom är den faktiskt rätt spännande - troligen än mer så om man inte sett originalet.
... Men självklart är den fullkomligt onödig, något som gäller de flesta nyinspelningar.
-->
0 kommentarer:
Skicka en kommentar