TOPPRAFFEL! sörjer: Guy Hamilton

Den smått legendariske Bondregissören Guy Hamilton har dött - ett faktum som fick mig att höja på ögonbrynen. Jag hade nämligen antagit att karln varit död i åtminstone tio, kanske tjugo år. Han blev 93.

Guy Hamilton inledde sin karriär 1947 som regiassistent, och jobbade som sådan på filmer som DEN TREDJE MANNEN och AFRIKAS DROTTNING. Han regidebuterade 1952 med MYSTERIET MILTON, en film med Herbert Lom och Mai Zetterling i huvudrollerna. Han gjorde filmer som DJÄVULENS LÄRLJUNGE med Burt Lancaster, Kirk Douglas och Laurence Olivier, David Niven-komedin FIENDER EMELLAN, och 1964 kom MANNEN I MITTEN med Robert Mitchum.

1964 var också året då Hamilton regisserade GOLDFINGER - den tredje James Bond-filmen, som styrde in serien i en lite annan riktning. Från och med nu blev Bondfilmerna lite mer lättsamma och fylldes med festliga prylar. GOLDFINGER innehåller ett par av de mest berömda, som bilen med katapultstol. Här fanns även Oddjob, som ju kastade plommonstop med rakbladsvassa kanter.

Guy Hamilton regisserade ytterligare tre Bondfilmer. 1971 gjorde Sean Connery comeback i rollen i DIAMANTFEBER; en film en del inte håller så högt, men jag tycker att den är rätt bra. 1973 debuterade Roger Moore som James Bond i LEVA OCH LÅTA DÖ; den här såg jag om bara häromveckan. En kul film, om än lite märklig i sina försök att rida på blaxploitationvågen och med sina övernaturliga inslag. Redan året därpå kom en ny Bondfilm; MANNEN MED DEN GYLLENE PISTOLEN. Den filmen har en minnesvärd skurk; Christopher Lee som Scaramanga, men filmen tillhör de svagare i serien.

När Hamilton inte regisserade Bond, blev det gärna filmer i samma genre, eller närliggande sådana. 1966 spelade Michael Caine Harry Palmer i spionthrillern BEGRAVNING I BERLIN, 1969 kom krigsdramat SLAGET OM ENGLAND, även den med Caine, och 1978 gjordes STYRKA 10 FRÅN NAVARONE; uppföljaren till KANONERNA PÅ NAVARONE. I denna kunde vi se Harrison Ford, som då bara var känd för STJÄRNORNAS KRIG, vilken ju kom året innan.

1980 och 1982 kom två stjärnspäckade Agatha Christie-filmatiseringar; SPEGELN SPRACK FRÅN KANT TILL KANT och MORD PÅ LJUSA DAGEN. De är småtrevliga, men inte särskilt bra.
Remo Williams heter hjälten i en lång, lång serie kioskböcker, vilka var ohemult populära på sin tid; åtminstone i USA. Självklart ville man göra film på bokserien. 1985 kom REMO - OBEVÄPNAD MEN FARLIG, som Guy Hamilton förstås regisserade. Fred Ward spelade den kampsportskunnige superagenten i denna film, som var en tydligt försök att skapa en amerikansk motsvarighet till Bondfilmerna. Man ville göra många filmer om Remo, men det blev bara en film. Jag är inte förvånad. Jag hyrde den i Sverige lätt censurklippta filmen när den släpptes på video, och tyckte då att det saknades något. Jag såg om den för en del år sedan när filmen släpptes på DVD, och tyckte fortfarande att den kändes märkligt livlös och platt. Filmen slutar i bästa Bondstil, men dessförinnan är den inget vidare. Fast filmmusiken är utmärkt! Kanske hade det kunnat bli något av Remo som filmhjälte om man gjort fler filmer - Bondfilmerna blev ju bättre efter den första filmen.

Guy Hamiltons sista film kom 1989, det var något som hette TRY THIS ONE FOR SIZE, och som hade Michael Brandon och David Carradine i huvudrollerna.
Hamiltons karriär var lång, men han regisserade bara 22 långfilmer.

GUY HAMILTON

1922 - 2016

R.I.P.