Serier: Fantomen 6-7/2016

FANTOMEN 6-7/2016
Egmont Publishing
Vår gamle vän Den vandrande vålnaden fyller som bekant 80 i år, en händelse jag uppmärksammade HÄR. Men firandet fortsätter under hela året, framför allt i Fantomens egen tidning.
Fantomen nummer 6-7/2016, som finns i butik fram till den 13:e april, bör finnas i alla Fantomenvänners hem. Det handlar nämligen om ett fett jubileumsnummer på hela 148 sidor - och det innehåller de två första Fantomenäventyren från 1936, helt oavkortade.
1975 fyllde den svenska Fantomentidningen 25 år. Då kom det ut ett stort album, som bland annat innehöll det första äventyret; "Singhpiraterna". Omslaget var målat av Jaime Vallvé. Till jubileumsnumret 2016 har Sal Velluto och Matt Ozzi gjort en ny tolkning av Vallvés original. Den nya bilden är tuff - men jag tycker nog att Vallvés är snyggare.
Jag kan inte påstå att jubileumsnumret inleds på bästa möjliga sätt. Först kommer nämligen en söndagsserie från 2014-2015 av Tony DePaul och Terry Beatty. Detta 22 sidor långa äventyr; "Islands gömda skatt", är riktigt dåligt. En tunn och ospännande historia, som mest känns märklig och ologisk. Beatty tecknar inte dåligt, men det är stelt och grovt.
De amerikanska dags- och söndagsserierna har varit dåliga väldigt länge, åtminstone sedan 1970-talet. Fantomens skapare Lee Falk skrev manus fram till sin död 1999, men de sista decennierna han jobbade med serien, höll manusen låg klass. Fast ibland händer det att hans efterträdare Tony DePaul får till det. Dock konstaterar jag att det var de svenskproducerade äventyren som fick mig att hungrigt läsa Fantomen när jag växte upp.
Paul Ryan, som tecknade den dagliga strippen, dog nyligen. Hans efterträdare blir Mike Manley, som kommer att debutera den 30:e maj i år - i amerikansk press. Manley tecknar en serie som heter Judge Parker, och när jag kollar upp några avsnitt av den, konstaterar jag att även Manley tecknar väldigt stelt. Men vi får väl se. Manley har tidigare tecknat superhjälteserier.

Nu kommer vi fram till jubileumsnumrets huvudnummer: Fantomens debut. Och då, mina vänner, ja då blir det toppraffel utan like!
När jag var barn drog jag mig alltid en aning för att läsa de gamla "klassiska" äventyren, tecknade av Ray Moore och Wilson McCoy. Jag läste dem sist, när jag inte hade annat kvar att läsa. Men jag vill minnas att jag gillade serierna när jag väl tog mig tid att läsa dem. I synnerhet de Ray Moore tecknat - Wilson McCoys naiva stil hade jag svårt för, och det har jag fortfarande.
Men de här första äventyren ... De är ju fantastiska! Här publiceras de helt oredigerade, vilket innebär att man måste vända på tidningen. Trots detta är stripparna i minsta laget - på 1930-talet fick ju serierna verkligen bre ut sig i dagstidningarna. Ray Moores strippar är oftast på fyra rutor och han avbildade gärna gestalterna i hel- eller halvfigur. Även om det inte alltid hinner hända så mycket i en stripp, händer det en hel del under de tre strippar som upptar en sida i jubileumsnumret. Det är intressant att jämföra med den inledande söndagsserien av färskt datum - den är förvisso omredigerad, men det händer inte så mycket, och det är mycket närbilder, främst beroende på att serierna numera kläms in på små utrymmen i dagstidningarna.
Det är längesedan jag läste något av Ray Moore. Jag konstaterar att jag verkligen gillar hans stil. Det är lite ruffigt, men samtidigt väldigt elegant. Han var en jävel på att rita granna fruntimmer, och bilderna är stämningsfulla. De osar mystik och det ser ut- och känns som en gammal serial (kapitelfilm) från 30-talet. Fast figurernas ansikten är ofta bara antydda, vilket gör att det kan vara svårt att se skillnad på dem.
Lee Falks manus, då? Falk må ha utvecklats (avvecklats?) till en träig författare, men här i början är han otroligt inspirerad. Och liksom när Hergé ritade de första Tintinäventyren, verkar Falk ha hittat på efter hand. I början förekommer en figur som heter Jimmy Wells, en rik men lat kille som uppvaktar Diana Palmer. Det var tänkt att Jimmy skulle avslöjas som Fantomen, men det struntade Falk i efter ett tag. Jimmy försvann, och när Fantomen efter ett bra tag berättar vem han här, får vi en variant av den ursprungshistoria vi är välbekanta med, men där detaljerna är annorlunda. Någon Christopher/Kit Walker finns här inte, men väl en Christopher Standish. Bengali heter Luntok, och bandarerna är en kannibalstam (!). Guran är en vidskeplig häxdoktor.

Mest intressant är Fantomens och Dianas karaktärer. Diana jobbar inte på FN; här är hon en berömd forskningsresande. Hon är en raffig och tuff böna, hon drar sig inte för att slåss om så behövs; serien inleds med att hon boxas - men det hindrar henne inte från att ständigt tillfångatas, så att Fantomen kan komma och befria henne.
Fantomen har länge varit en träbock. Det är Fantomenlegenden och äventyren som fascinerar, inte Fantomen själv - han har inte alltför många karaktärsdrag. Men så var det inte 1936! Jösses - då var Fantomen en riktig partysnubbe. Han vitsar när han råkar illa ut, han grabbar tag i Diana och slätar av henne så fort han får tillfälle, när inte den sexiga skurkbruden Sala grabbar tag i honom och kysser honom. Hemma i Dödskallegrottan går Fantomen omkring iförd rökrock. Han var en riktigt skön kille på den tiden.
Och hur är äventyren, då? Jo, det är cliffhanger på cliffhanger på cliffhanger. Som jag skrev ovan: det är toppraffel utan like!
I en del artiklar har det påpekats att Fantomen bär handskar när han först dyker upp i serien, eftersom Falk och Moore inte riktigt bestämt sig för hur deras figur skulle se ut. Men ett par strippar senare strömför Fantomen stålgolvet i det fartyg på vilket han befinner sig, och i texten står det "Klädd i stövlar och handskar av gummi rör sig Fantomen obehindrat". Kanske var det så att Fantomen bar handskar just då för att han hade för avsikt att strömföra bovarna? Fast det är kanske en efterkonstruktion.
Det står inte vem som översatt "Singhpiraterna", men det är samma översättning som i jubileumsboken från 1975, vilket innebär att det är Hans Jonsson, Bengt Sahlberg eller Ulf Granberg som står för den, eftersom dessa översatte de olika serierna i jubileumsboken. Dock har serien försetts med ny textning. "Luftens rövare", som det andra äventyret heter, är översatt av Göran Semb.
I höst kommer Egmont ut med en bok som ska heta "Mannen som inte kan dö". Den ska innehålla Fantomenserier från olika epoker.

-->