Med BASKIN långfilmsdebuterar regissören Can Evrenol, som tidigare gjort en mängd kortfilmer - BASKIN bygger på en av dessa kortfilmer. Filmen handlar om några poliser som mitt i natten råkar köra på något eller någon, som dyker upp mitt i vägen. När de kliver ur bilen får de syn på ett övergivet hus, framför vilket en polisbil står parkerad. De går in i huset och upptäcker att något slags bisarr kult härjar därinne. Blodet kommer att rinna.
BASKIN är en aningen märklig film. Den börjar med att poliserna sitter på ett sjapp och pratar i långa scener som för tankarna till Tarantino. Det dröjer nästan en halvtimme innan storyn går igång på riktigt. När filmen väl blir renodlad skräckfilm, är det förvisso väldigt, väldigt blodigt och snaskigt, men inte alltför otäckt - mest beroende på att jag inte förstod allt.
Stämningen är drömsk, rättare sagt mardrömslik, och filmen innehåller även vad jag antar är regelrätta drömscener. Handlingen är lite oklar.
Visuellt sett är det här väldigt bra. Färgskalan för tankarna till den Dario Argento använde sig av i SUSPIRIA och INFERNO. En av de sista scenerna är ett direkt bildcitat från just SUSPIRIA. När en kille torteras och får ett öga utstucket, spelas plötsligt och oväntat ett kort musikstycke som är en parafras på en musikslinga ur CANNIBAL HOLOCAUST.
Specialeffekter och make-up är överraskande bra. Splattret är splattrigt. Killen som spelar kultens ledare lider av en sällsynt sjukdom, vilket gör att han ser lika udda som otäck ut. Medlemmarna i kulten påminner om trädfolket i nyss nämnda kannibalfilm.
BASKIN är inte tråkig, den är snygg och lite intressant - men nog vore det kul om den även bjöd på en ordentlig story det går att engagera sig åtminstone lite grann i.
-->
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar