Paul Ryan debuterade som serietecknare 1984, då independentförlaget Americomics publicerade en av Ryans serier. Kort därpå blev Ryan assistent åt Marveltecknaren Bob Layton, vilket i sin tur ledde till jobb på Marvel Comics.
För Marvel började han som tuschare på The Thing (det vill säga Big Ben, som han hette i Sverige 1978), och snart började han att skissa serier som Iron Man, Thor och Spindelmannen - det var Ryan som tecknade Spindelmannenavsnittet i vilket Peter Parker och Mary Jane gifte sig (1987). 1992-1995 skissade Ryan dagspressversionen av Spindelmannen.
Den Marveltidning Paul Ryan arbetade mest åt, var Fantastiska Fyran. Han gav sig på serien 1991 och lade av 1996. Då hoppade Ryan över till DC Comics, för vilka han tecknade Stålmannen och Blixten.
Därefter började Paul Ryan att jobba för svenska Egmont. Jodå, det var förstås Fantomen han tecknade åt den skandinaviska serietidningen. Men det blev mer Fantomen för Ryan.
När George Olesen, som tecknade den amerikanska dagspressversionen av Fantomen, gick i pension 2005, valdes Ryan till ny tecknare av denna dagliga stripp. Tony DePaul stod för manus. 2007 började Ryan att teckna även söndagsversionen av Fantomen, vilket han gjorde till 2011, då Eduardo Barreto tog över. Senare samma år gick Barreto plötsligt och dog, så Ryan fick rycka in igen ett tag och rita Fantomens söndagssida tills Terry Beatty tog över.
Jag har läst väldigt lite av DePauls och Ryans Fantomen. Ett tag brukade jag äta lunch på ett ställe som hade Svenska Dagbladet gratis, och i denna tidning går Fantomen. Jag fascinerades av att det inte hände något i dagsstrippen. Det kunde ta en vecka innan handlingen gick vidare - eller närapå en vecka.
Ibland publicerar den svenska Fantomentidningen serier av DePaul och Ryan. De få kompletta äventyr jag läst lider av märkligt tunna och hafsiga intriger. Grundidén kan vara bra, men avsnitten är för korta, vilket innebär att allting blir rumphugget. Paul Ryan var en skicklig tecknare, men dagpresseriernas ständigt krympande format räckte inte alltid till för hans bilder. I de Fantomenserier jag läst, är det mycket pratande huvuden, medan helfigurer nästan känns hoptryckta för att få plats i rutorna. Miljöer och bakgrunder blev också lidande. Fast det finns säkert undantag. När jag får tummen ur att köpa ett nytt nummer av Fantomen, brukar jag oftast lyckas få det med Årets sämsta äventyr.
PAUL RYAN
1949 - 2016
0 kommentarer:
Skicka en kommentar