Bio: Secret in Their Eyes

Foton copyright (c) Scanbox

I min recension av den argentisk-spanska thrillern HEMLIGHETEN I DERAS ÖGON, som kom 2009 och som vann en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film, skrev jag att jag bara ett par dagar efter att jag sett filmen, började glömma bort den.

Detta innebar att jag när jag slog mig ner i salongen för att se denna amerikanska nyinspelning i regi av Billy Ray (vanligtvis manusförfattare), mindes jag absolut ingenting av originalet. Verkligen ingenting. Först under slutscenerna började jag att känna igen scenariot.

Det turbulenta politiska läget i Argentina 1974 har bytts ut om kalabaliken i USA en kort tid efter den elfte september 2001. Chiwetel Ejiofor spelar FBI-agenten Ray Kasten, som råkat kära ner sig i den nya advokaten Claire (Nicole Kidman), kallas med sin kollega Jessica (Julia Roberts) till en brottsplats i närheten av en moské. En tonårsflicka har hittats mördad - och flickan visar sig vara Jessicas dotter.

Fallet löstes aldrig, men tretton år senare snubblar Kasten över ett nytt spår - han tror sig ha hittat mördaren och vill öppna fallet på nytt. Han återförenas med Claire och Jessica, men motarbetas av sina överordnade, och något verkar inte stämma.

SECRET IN THEIR EYES pendlar mellan 2001 och 2014. När det är 2001 har Nicole Kidman längre hår. När det är 2014 har Chiwetel Ejiofor gråa stänk i håret, medan Julia Roberts är blek, osminkad, och har ful frisyr för att visa hur mycket hon lidit.

I övriga roller syns bland andra Alfred Molina och Michael Kelly, och det Billy Rays film vinner på är skådespearinsatserna. Eftersom jag alltså inte kom ihåg någonting alls av originalet, tyckte jag att handlingen var hyfsat intressant trots allt, och jo, jag hade ju glömt bort den oväntade upplösningen. SECRET IN THEIR EYES är hyfsat spännande, men den blir inte mycket mer än en habil deckare med kända namn i rollistan. Filmen lyfter aldrig och blir något utöver det vanliga.

Å andra sidan var nog originalfilmen bara en habil deckare även den - fast de pratade spanska. Det är ju trots allt som så, att en del får för sig att genrefilm på andra språk än engelska är bättre. Jag har läst en del amerikanska recensioner av svenska Beck- och Wallander-filmer och undrat om skribenterna sett rätt film. De verkar ha varit så fascinerade av att se en svensk deckare, att de fullkomligt missat alla otaliga brister.

(Biopremiär 18/3)