Bio: Marguerite

Foton copyright (c) Folkets Bio
Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!
Florence Foster Jenkins (1868-1944) hette en stenrik amerikanska som fått för sig att hon var en framstående operasångerska. Tanten var fullkomligt tondöv. Hon träffade aldrig en ton rätt, det skär i öronen när man lyssnar på henne - vilket är fullt möjligt än idag, eftersom hon bekostade grammofoninspelningar av sin skönsång; dessa går att leta upp på Internet. Stephen Frears har nyligen avslutat inspelningen av FLORENCE FOSTER JENKINS; en film som får premiär senare i år. Meryl Streep innehar titelrollen, och i övriga roller syns bland andra Hugh Grant och Rebecca Ferguson.
Men - redan nu kan vi se en film som bygger på Jenkins kulturgärning (eller ska det vara ogärning?). Xavier Giannoli har regisserat MARGUERITE, som utspelar sig i Paris på 1920-talet. Giannoli har ändrat land, plats, namn och flera detaljer, men i princip är det historien om Florence Foster Jenkins som berättas. Catherine Frot spelar baronessan Marguerite Dumont; en väldigt rik dam som gift sig med en fattig baron för titelns skull. De bor på en flott herrgård, och där arrangerar Marguerite konserter till förmån för fattiga. Paris' nobless samlas för att sammanbitna plåga sig igenom Marguerites framträdanden, under vilka hon slaktar den ena operaklassikern efter den andra - hon sjunger gudomligt falskt.

Ingen har vågat berätta sanningen för Marguerite; hon tror att hon är begåvad. Hennes make (André Marcon) gör allt för att undvika konserterna, ibland låtsas han att bilen gått sönder på väg hem. Han är även otrogen.
En ung journalist och hans excentriske anarkistpolare upptäcker Marguerite och tänker att de kan göra sig en hacka på tanten. Bland annat skriver de en positiv recension av Marguerites senaste konsert. De är förstås ironiska. Marguerite blir överlycklig - och eftersom hennes trogne betjänt gömmer alla dåliga recensioner, tror Marguerite att hon kan bli en stjärna. Journalisten anlitar en bedagad operasångare för att ge Marguerite lektioner - för nu planerar hon en stor konsert i en riktig konsertlokal, inför en riktig publik.

Catherine Frot är lysande i huvudrollen. Hon är komplex; hon går in för sångkarriären med liv och lust, hon är entusiastisk, samtidigt som hon är lite sorglig och tragisk. Hon är sympatisk. MARGUERITE är en tjusig film, med både flotta miljöer och dekadenta klubbar. Filmen är rolig och intressant, mer drama än komedi, men lite för utdragen. Slutscenen är magnifik.
Jag gissar att Stephen Frears' film blir en lite mer renodlad komedi, men jag kan förstås ha fel.

  






(Biopremiär 15/1)

-->