Serier: Illustrerade Klassiker 1: Fantastiska resor

ILLUSTRERADE KLASSIKER 1: FANTASTISKA RESOR
Cobolt

Någon gång i mitten av 1970-talet; kanske 1976, möjligen 1977, följde jag med min morfar till en tobaksaffär på Föreningsgatan i Landskrona. Morfar skulle väl lämna in tipset. Jag stod som vanligt och tittade på serietidningarna och när morfar sa åt mig att välja en, tog jag Illustrerade Klassiker dubbelnummer 5; "Vägen mot vilda västern". Jag ser på internet att tidningen kom ut 1974, men den stod kvar på hyllan - Illustrerade Klassiker fanns alltid i tryck. Det är möjligt att morfar tyckte att jag skulle välja den tidningen, eftersom den intresserade även honom.
Mitt förhållande till Illustrerade klassiker dessförinnan inskränkte sig till ett nummer av Stjärnklassiker med Robin Hood, som min bästis' storebror hade. Stjärnklassiker var en repristidning med serier plockade från Illustrerade Klassiker. Jag hade även sett några andra nummer av Stjärnklassiker och fascinerats och lockats av de snygga, målade omslagen, men blivit lite besviken när jag bläddrade i dem och konstaterade att innehållet inte var lika snyggt.
Men där låg jag i mormor och morfars brun och orangea soffa och läste "Vägen mot vilda västern", medan morfar satt i fåtöljen mittemot och rökte röda Prince och läste Landskrona Posten. Mormor stod säkert i köket, lagade mat och lyssnade på Mona Krantz. Jag tyckte att tidningen var väldigt bra och spännande. Den byggde inte på någon specifik bok, det var egentligen ingen illustrerad klassiker, men det var första gången jag hörde talas om Kit Carson, Daniel Boone och Alamo.

Som vuxen hittade jag tidningen och gjorde ett försök att läsa om den. Jag gav snabbt upp. Det var stelt och ryckigt, helt utan driv i berättandet, och teckningarna var trista. Tidningen från 1974 var ett nytryck av ett nummer som på svenska första gången kom ut 1958. Något jag inte kände till - eller märkte - som barn.
Senare under 70-talet kom det ut en del konkurrenter, eller vad man ska kalla dem, till Illustrerade Klassiker. Till exempel gav Semic 1979 ut en handfull nummer av Marvel Classic Comics, som här hemma fick heta Illustrerade Klassiker - De stora äventyren. Jag gillade verkligen nummer två; "Världarnas krig". Den såg ut som en traditionell Marvelserie.
Cobolt Förlag har gjort sig känt för sina tjusiga samlingsutgåvor av klassiska albumserier som Linda och Valentin. Nu kommer - kanske något oväntat - Illustrerade Klassiker volym 1; "Fantastiska resor". En inbunden bok på 208 sidor som samlar fyra nummer av Illustrerade Klassiker på temat resor. Förutom serier, innehåller boken mängder av artiklar, och målgruppen är väl nostalgiker, seriehistoriker och serieintresserade.
Låt mig få ur mig en sak på en gång: den här boken är mer intressant än bra. För ska man vara ärlig, och det ska man, är serierna torftiga och mossiga. Det är svårt att hävda något annat. Men detta är inte unikt för Illustrerade Klassiker. Amerikanska serietidningsserier innan Marvel Comics entré i början av 60-talet var i de flesta fall riktigt vissna. Det är i stort sett bara EC Comics grejor och en del annat som funkar och är njutbart än idag. Under 1950-talet och dessförinnan jobbade Amerikas skickligaste tecknare och berättare med dagspresserier, det var B- och C-lagen som stod för serietidningarna.
"Fantastiska resor" innehåller i tur och ordning Jules Vernes "Jorden runt på 80 dagar", tecknad av Henry C Kiefer, Vernes "Resan till jordens medelpunkt", tecknad av Norman Nodel, samt HG Wells "Världarnas krig" och "Tidsmaskinen", båda tecknade av Lou Cameron. Tidningarna kom ursprungligen ut mellan 1956 och 1958. Jag gissar att unga serieläsare av idag aldrig skulle överväga att läsa de här serierna om de bläddrar i boken. Det ser ju lite taffligt ut (vill de ha taffligt väljer de svenska alternativserier). Och ja, det är lite stelt och karaktärsbeskrivningen är obefintlig - fast de två sista serierna, de som tecknades av Lou Cameron, är något bättre än de första två. En intressant detalj är att Cameron slutade teckna 1957 för att istället författa västernromaner. Han blev främst känd för sina så kallade novelizations; böcker som bygger på filmer och TV-serier. Han skrev bland annat en bok om familjen Macahan.

Jorden runt på 80 dagar.

Det handlar inte om faksimiler i den här boken. Redaktörerna Peter Sparring och Ulf Granberg har utgått från den ursprungliga svenska översättningen, men de har moderniserat texten, vilket innebär att den blivit betydligt mer läsvänlig. Färgerna är restaurerade, men tyvärr fick Cobolt dåligt digitalt material att jobba med, så många sidor är aningen pixliga. Dock stör det sistnämnda inte alltför mycket.

Världarnas krig.

Men! Och detta är ett stort men. Även om man tycker att Illustrerade Klassiker är träiga historier, har den här boken sin plats på hyllan ändå. Detta beroende på allt nytt textmaterial som stoppats in. Olle Dahllöf; ledamot av Svenska Serieakademin, och Anders Andersson, som fick ett Adamsondiplom av Serieakademin i år, står för faktaartiklar om Illustrerade Klassikers - Classics Illustrated i original - historia, om dess tecknare, och om de klassiska författarna och olika adaptioner av deras verk. Även redaktör Sparring har bidragit med artiklar. Dessa rikt illustrerade artiklar ger "Fantastiska resor" ett stort mervärde. Illustrerade Klassiker har en fascinerande historia och det är oerhört intressant att läsa om tidningen. Visst har jag läst om den tidigare, jag har till och med lyssnat på ett föredrag om den, men den här gången får man ju fyra kompletta serier som "bonus". Jag ville genast läsa mer om Illustrerade Klassiker, men jag får ge mig till tåls tills nästa volym, till vilken det utlovas fler artiklar.

Jag har ingen aning om vad nästa volym kommer att innehålla, men jag kollade upp namnen på andra serietecknare som jobbat år Illustrerade Klassiker, och jag måste tillstå att jag blev nyfiken. För visst är det lockande med namn som Dik Browne, Reed Crandall, George Evans, Graham Ingels, Jack Kirby, Roy Krenkel, Gray Morrow, Joe Orlando, John Severin, Joe Sinnott, Angelo Torres, Al Williamson och George Woodbridge. Kunde dessa gamla legendariska tecknare lyfta klassikerna?
Det absolut bästa med "Fantastiska resor" är att gamle Fantomenredaktören Granberg fortfarande signerar sina texter med "Gammelredax". Det värmer mitt nostalgiska hjärta!

-->