TOPPRAFFEL! sörjer: Wes Craven

En händelse jag återberättat åtskilliga gånger, är den när jag som tonåring en dag bestämde mig för att bli intresserad av skräckfilmer och stegade in på Storgatans Video i Landskrona, där jag hyrde de två filmer som hade otäckast omslag. Den ena var Dario Argentos DEEP RED, som förändrade mitt liv. Den andra var något som hette ÖGON I NATTEN.

Den sistnämnda visade sig vara Wes Cravens THE HILLS HAVE EYES från 1977. Jag tyckte inte om den då - och jag är fortfarande inte speciellt förtjust i den.

Anledningen till att jag tar upp det här ännu en gång är förstås att Wes Craven dött i cancer. Han blev 76.

Jag träffade aldrig den förre läraren Wes Craven, men han gav alltid en intelligent intryck och han verkade oerhört trevlig - något han hade gemensamt med många skäckfilmsregissörer. Craven var känd som en av modern tids främsta skräckfilmregissörer - men tittar man på hans filmografi konstaterar man att det är ett fåtal filmer han gjorde sig ett namn på. Majoriteten av de filmer han regisserade och/eller producerade är faktiskt inget vidare - om man ska vara ärlig. Detta är något han har gemensamt med Tobe Hooper, som alltid levt högt på MOTORSÅGSMASSAKERN och POLTERGEIST.

Wes Craven debuterade 1972 med THE LAST HOUSE ON THE LEFT, som han skrev och regisserade, medan Sean S Cunningham producerade - Cunningham skulle senare regissera FREDAGEN DEN 13:E. Denna billiga lilla rape & revenge-film, skjuten på 16mm, var kontroversiell när den kom, och den är fortfarande förhållandevis kontroversiell. Det är en ond och skitig film - men helhetsintrycket dras ner av två klantiga poliser som beter sig som Helan & Halvan.

Craven följde upp denna film 1975 med ANGELA - EROTIKENS DROTTNING (THE FIREWORKS WOMAN), en porrfilm han gjorde under pseudonymen Abe Snake. Mer porr än så blev det inte, för sedan kom succén THE HILLS HAVE EYES, ett raffel om inavlade kannibaler i bergen, och efter denna gjorde Craven STRANGER IN OUR HOUSE/SUMMER OF FEAR; en TV-film med Linda Blair.

Angela - erotikens drottning

HÄMND FRÅN ANDRA SIDAN (DEADLY BLESSING) från 1981 ståtade med Sharon Stone i sin första större roll. Jag har sett den här filmen, men jag minns ingenting alls av den. Då minns jag TRÄSKMANNEN från 1982 desto bättre. Den här filmen bygger på den klassiska serietidningen och den fick väldigt dålig kritik - främst klagades det på den illa gjorda monsterdräkterna; det ser ut som om det är mupparna som drabbar samman i träsket. Jag tycker dock att filmen är charmig och kul.

INVITATION TO HELL från 1984 är ännu en TV-film jag inte minns, och samma år kom THE HILLS HAVE EYES PART II - en osannolikt flängd film. Denna uppföljare är främst ihågkommen för en scen i vilken en hund får en flashback!

1984 var också året då Wes Craven skapade sin mest populära figur: Freddy Krueger. Freddy dök upp i TERROR PÅ ELM STREET, en film som blev ohemult populär och som ledde till en lång rad uppföljare, vilka inte regisserades av Craven. Först 1994 återvände Craven till Elm Street med metafilmen WES CRAVEN'S NEW NIGHTMARE. Jag var själv ingen större fan av Elm Street-filmerna, de var lite för plastiga och blev med tiden allt fånigare. Den första filmen bjuder dessutom på rätt usla skådespelarinsatser från Heather Langenkamp och Johnny Depp.

Filmerna om Freddy Krueger drog in enorma summor pengar medan Wes Craven kämpade för att upprepa succén - men det gick sådär. DEADLY FRIEND från 1986 är tramsig, ORMEN OCH REGNBÅGEN från 1988 minns jag som hyfsad, och SHOCKER från 1989 är krystad - det mest minnesvärda från den är titelsången som framförs av The Dudes of Wrath med Paul Stanley på sång. SHOCKER totalförbjöds i Sverige, vilket är häpnadsväckande. Det säger mer om Statens Biografbyrå än om filmen.

1991 kom THE PEOPLE UNDER THE STAIRS, som i Sverige fick heta ONDSKANS HUS. En väldigt märklig film som inte fungerar - men tittar man noga kan man se Nic Cramer i en minimal roll. Craven följde upp den här 1995 med fiaskot VAMPIRE IN BROOKLYN; en kass komedi med Eddie Murphy.

Men så lyckades Craven göra succé igen. 1996 kom nämligen SCREAM, en slasher som i 90-talets anda var självmedveten och parodisk. Jag gillade den när den kom och jag tyckte att SCREAM 2 från året därpå var ännu roligare. 1999 regisserade Craven sin karriärs enda drama; MUSIC OF THE HEART. Meryl Streep Oscarnominerades för huvudrollen. Jag har inte sett filmen - jag kan väl inte påstå att den lockar.

SCREAM 3 från år 2000 var sämre än de tidigare filmerna och varulvsfilmen CURSED från 2005 med Christina Ricci floppade rejält. Samma år kom thrillern RED EYE, jag vill minnas att den var helt okej. 2010 års MY SOUL TO TAKE har jag inte sett; det var en film i 3D och den fick mördande kritik.

Wes Cravens sista film som regissör blev SCREAM 4, som kom 2011. Jag gillade den skarpt, jag till och med citerades i de svenska bioannonserna, men många gjorde tummen ner - de verkade ha bestämt sig i förväg för att hata filmen.  

Alldeles nyligen skrev Wes Craven på för att göra en rad TV-serier för några olika TV-bolag och han hade ytterligare ett par projekt på gång när han dog. Förutom att regissera film skrev den naturintresserade Wes Craven krönikor om fåglar i en tidskrift.

WES CRAVEN

1939 - 2015

R.I.P.