Bio: Southpaw

Foton copyright (c) Scanbox
Varje gång det kommer ett nytt, stort boxningsdrama, dyker det upp amerikanska recensenter som hävdar att det är den bästa boxningsfilmen sedan TJUREN FRÅN BRONX. Varje gång. Nu har jag inte sett TJUREN FRÅN BRONX på kanske 25 år, det blir aldrig till att jag ser om den, men jag minns den som mycket bra - och bättre än de boxningsfilmer som kommit de senaste decennierna. Med undantag för ROCKY IV, förstås. ROCKY IV och GRABBEN FRÅN BROOKLYN med Danny Kaye är de enda boxningsfilmer jag sett mer än en gång.
Chansen att jag kommer att se om Antoine Fuquas nya film SOUTHPAW är inte stor. Det känns som att den gjort sitt efter en titt - och med tanke på hur om- och uppskriven den varit, är det inte utan att jag blev rätt besviken på den.
Jake Gyllenhaal spelar den obesegrade lättviktsmästaren Billy "The Great Hope" Hope, som inleder filmen med ännu en seger. Fajten är blodig, som alltid när Billy boxas, och under presskonferensen efteråt dyker den aggressive boxaren Miguel Escobar (Miguel Gomez) upp i publiken och vrålar att han vill möta Billy. Billy provoceras, men vägrar möta Escobar.

Billy bor i ett stort, flott hus med sin älskade fru Maureen (Rachel McAdams) och lilla dotter Leila (Oona Laurence). De lever i lyx, men efter att Billy hållit ett tal på en välgörenhetsgala, dyker Escobar och hans anhang upp igen. Tumult uppstår, någon drar pistol - och skjuter ihjäl Maureen. Ja, Rachel McAdams försvinner alltså redan i början av filmen. Billy verkar inte må så bra redan redan från början; han ger intryck av att ha fått några smällar för mycket, men efter hustruns död flippar han helt. Han skallar domaren under sin nästa match, han blir avstängd, han tar en pistol och går iväg för att hämnas.
Här har filmen förvandlats till en mörk kriminalthriller och Jake Gyllenhaal vibrerar av galenskap. Han är ju duktig på att spela galen, Gyllenhaal. Minns bara hans strålande insats i NIGHTCRAWLER. Men - direkt efter detta går filmen in på ett nytt spår. Det visar sig att Billy slösat för mycket med stålarna. Han är nu utfattig och kan inte behålla huset. Inte nog med det - lilla Leila tas ifrån honom, eftersom han anses vara en olämplig förälder.
Härifrån handlar SOUTHPAW om hur Billy försöker återfå både vårdnaden om Leila - och sin värdighet. Han börjar träna för den rättrådige Tick Willis (Forest Whitaker), som inte tillåter svordomar, och innan vi hinner säga "Rocky Balboa", hägrar en stor comebackmatch i Las Vegas. Och då vet vi vad vi får! Just det: ett träningsmontage!

Jag förvånas över att SOUTHPAW i slutändan inte är mer än vad den är - ett traditionellt boxningsdrama som leder fram till Den Stora Matchen, då hjälten ska ge igen. Inget fel med detta i och för sig, men anslaget ger sken av att berättelsen ska utvecklas till något annat; något annorlunda. Dessutom blir det lite för sentimentalt och Forest Whitakers rollfigur fungerar mest som något slags moraliskt samvete. I en scen håller han en bibel i handen.
Jake Gyllenhaal ger dock allt i rollen som Billy Hope, och de förhållandevis få boxningsscenerna är välgjorda, svettiga och blodiga, och inkluderar slowmotion.
"Southpaw" är namnet på en viss typ av uppercut som Billy får användning för. Den nyligen bortgångne James Horner står för filmmusiken.

  





(Biopremiär 7/8)

-->