Först Brasse och nu Magnus - båda döda på mindre än ett år. Det känns som om hela den värld jag växte upp i håller på att försvinna helt, och det ganska snabbt. De skådespelare och artister jag växte upp med på TV, bio och radio, de som liksom alltid funnits där, finns inte längre. Och nu är samtliga tre medverkande i FEM MYROR ÄR FLER ÄN FYRA ELEFANTER borta (Eva Remaeus dog redan 1993). Lite märkligt. Det är ju en TV-serie som fortfarande lever. Den visas alltid i repris någonstans, den snurrar på Internet, den ses av nya generationer, den ses om av mig som var barn när den gick första gången - och den funkar fortfarande i egenskap av rolig, välgjord, och förhållandevis tidlös familjeunderhållning.
Jag tittar lite på min nekrolog över Brasse Brännström. Stora delar av karriären gick ju Magnus och Brasse hand i hand, och jag vill inte upprepa mig alltför mycket. De jobbade båda med Lasse Hallström, medverkade i samma filmer, samma TV-serier, och spelade revy tillsammans. Som jag skrev i texten om Brasse, är revyerna från 1970-talet nästan bortglömda idag. Det låter kanske som om jag tar i, för visst minns vi ju att vi tittade på dem på TV (eller på plats på krogen) och hörde dem på skiva och radio, och skrattade åt dem - men hur mycket minns vi, förutom en handfull av de mest kända sketcherna? Jag minns inte så mycket, mina kompisar minns inte heller så mycket - om de nu inte sett om dem på Öppet arkiv de senaste åren.
Jag letar upp Magnus Härenstams filmografi och noterar lätt förvånad att han faktiskt inte medverkade i speciellt många film- och TV-produktioner. Efter att ha debuterat framför TV-kameran i slutet av 1960-talet, jobbade han med Brasse Brännström och Lasse Hallström för första gången 1970 i OJ, ÄR DET REDAN FREDAG, och 1971 sågs han i den av många hatade julkalendern BROSTER, BROSTER. Därefter jobbade Härenstam kontinuerligt ända fram till 2014.
Det blev ofta bara ett eller två framträdanden om året, och de senaste decennierna kunde det dröja ett par år mellan uppdykandena. I många fall handlade det om småroller, men han var så självlysande i dessa, att vi minns dem med glädje - och ibland till och med minns hans få repliker. Se bara på doktor Levander i SÄLLSKAPSRESAN! Eller den nitiske kronofogden i GÖTA KANAL-filmerna (fast film nummer två och tre vill vi glömma). För att inte tala om när han spelade Hitler i PICASSOS ÄVENTYR!
Min flickvän håller just nu på att rita ihop en serieversion av Birger Sjöbergs "Kvartetten som sprängdes". 1973 gjorde Hasse Alfredson en TV-serie byggd på boken, och i den spelade Härenstam glasmästare Kumlin. Nej, jag har inte sett TV-serien eller läst boken - jag väntar på seriealbumet.
1974 spelade Härenstam fotbollsstjärna i FIMPEN, en film jag faktiskt recenserade häromåret, eftersom den visades på BUFF. Därefter såg vi honom i filmer och TV-serier som EN KILLE OCH EN TJEJ, FLEKSNES FATALITETER, KAMRER GUNNARSSON I SKÄRGÅRDEN, SKYLL INTE PÅ MIG!, JAG ÄR MED BARN, SOPOR, TUPPEN, TVÅ KILLAR OCH EN TJEJ, ZVAMPEN, MACKEN, FREDRIKSSONS FABRIK, VUXNA MÄNNISKOR, och han återkom som dr Levander i HÄLSORESAN.
De senaste decennierna var Magnus Härenstam närmast synonym med tävlingsprogram på TV, som LAGT KORT LIGGER och främst JEOPARDY. Jag tittade aldrig någonsin på de programmen. Jag vill minnas att Härenstam även figurerade i kampanjer för att man ska läsa mer, och att han reste runt och höll föredrag, men här kan jag ha fel. På 2000-talet gjorde han comeback på teaterscener och medverkade i revyer, pjäser och musikaler. Förra året gjorde han rösten till Reinard Räv i BAMSE OCH TJUVSTADEN.
Tidigare i år utkom Magnus Härenstams självbiografi. Boken heter "Morsning & goodbye" - en närmast profetisk titel. Härenstam hade cancer och dog den 13:e juni - han skulle fylla 74 på midsommarafton.
Jag träffade aldrig Magnus Härenstam, men han gav intryck av att vara en synnerligen trevlig, intelligent och intellektuell person. Han har gjort avtryck i svensk kulturhistoria för all framtid.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar