Bio: The Age of Adaline

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
"There can be only one!" trumpetade den odödlige Connor MacLeod och högg huvudet av sin lika odödlige motståndare i filmen HIGHLANDER, som kom 1986. Fast han var inte ensam. Stackars Adaline Bowman är också odödlig. Hennes berättelse innehåller färre halshuggningar. Närmare bestämt inga alls.
THE AGE OF ADALINE har regisserats av en kille som heter Lee Toland Krieger - och jag får väl med en gång säga att jag inte tillhör målgruppen. Jag var den ende mannen på pressvisningen. Om jag besöker en ordinarie visning lär jag också bli ensam man. Det här är en romantisk snyftare.
Blake Lively spelar Adaline, som föds nyårsdagen 1908. När hon är i 25-årsåldern råkar hon ut för en bilolycka, hon hamnar i en sjö, kyls ner - och strömförs av en blixt. Detta gör stackarn odödlig. Hon slutar åldras. Detta innebär ett problem, eftersom hon ständigt måste byta identitet och flytta från stad till stad, innan folk upptäcker att hon ser exakt likadan ut år efter år. Ett annat problem är att hennes lilla dotter åldras. Ett tredje problem är att hon inte vågar inleda kärleksrelationer, eftersom männen förstås åldras de med. Samma bekymmer Connor MacLeod drogs med, alltså.
Nyårsafton 2014 träffar hon plötsligt Ellis (holländaren Michiel Huisman), som ser ut som prins Carl Philip. Han börjar genast att uppvakta Adaline, som kallar sig Jenny och som står i stånd att lämna San Francisco, där hon bott länge nog. Hon försöker bli av med killen. men han ger sig inte, den gode Ellis, och Adaline blir alltmer förälskad i honom.

Men så ska Ellis' föräldrar till att fira sin fyrtionde bröllopsdag. Ellis tar med Adaline till föräldrahemmet, och när Ellis' gamle far (Harrison Ford i skägg och glasögon) får se Adaline blir han minst sagt paff ...
THE AGE OF ADALINE berättas som en saga, komplett med berättarröst. Temat är lite kul och berättelsen blir intressant när Fords rollfigur dyker upp en bra bit in i filmen. Blake Lively, 27, är onekligen en grann tös och sympatisk i rollen, och även hennes middagar med dottern (82-åriga Ellen Burstyn) är intressanta; dottern pratar om att det blivit jobbigt att gå i trappor och funderar på att flytta till ett äldreboende - men som helhet är detta alldeles för smörigt och sentimentalt för min smak. Det är mycket stråkar på soundtracket och berättarrösten är lite jönsig. Redan i början av filmen gissade jag hur det skulle sluta, och jag gissade rätt.

Bäst i filmen är Anthony Ingruber, som har några scener i rollen som Harrison Ford som ung. Pågen ser verkligen ut som en ung Harrison Ford!
Jag kan mycket väl tänka mig att den här filmens målgrupp kommer att sitta med huvudet på sned och tycka att det är så fint, så fint.
Själv tycker jag att HIGHLANDER var bättre.

(Biopremiär 5/6)

-->