Man vet att en människa är omtyckt och beundrad när ungefär åtta av tio Facebookuppdateringar under flera timmar handlar om honom eller henne, efter att han eller hon gått. Jag har varit bortrest ett par dagar (vilket förklarar denna något sena nekrolog), men jag fick nyheten om Sir Christopher Lees bortgång ganska omgående, och varje gång jag därefter tog en koll på mobilen, hade det drällt in några dussin kommentarer, foton, artiklar med mera om Lee.
Ja, herregud. Vad ska jag skriva om Christopher Lee? Var ska jag börja? Han var onekligen en intressant och fascinerande man, med ett synnerligen rikt liv. Dessutom var han den sista av de stora skräcklegenderna som fortfarande var i livet - åtminstone av de manliga; Barbara Steele lever än och är fortfarande vital. Lee var något av lillgrabben bland de klassiska skräckstjärnorna.
Det första jag tänker på när jag hör Lee nämnas, är faktiskt ingen film, utan en intervju jag såg en gång för längesedan på svensk TV. Lee var ett tag på 1950-talet förlovad med en svenska och tillbringade en hel del tid i Sverige. Han var en gång på en fest, det kan ha varit en kräftskiva, där han träffade en kille som han började sjunga snapsvisor och annat tillsammans med. Mannen visade sig vara Jussi Björling. Han var ju även en hejare på att sjunga, Christopher Lee, och hade en, förvisso blygsam, karriär som sångare vid sidan av skådespeleriet.
 |
The Whip and the Body |
En annan grej jag tänker på är ett kapitel i Lees memoarer i vilket han berättar om hur hans karriär ett tag var på väg att ta en helt ny riktning. På 70-talet dök han upp som gästvärd i komediprogrammet SATURDAY NIGHT LIVE, i vilket han med gravallvarligt ansiktsuttryck framträdde i några sketcher. Lee kontaktades kort därefter av en producent som ville att Lee skulle spela doktorn i TITTA VI FLYGER! Av diverse skäl jag inte minns tvingades Lee tacka nej, och rollen gick till
Leslie Nielsen. Men tänk om det var Lee och inte Nielsen som spelat i TITTA VI FLYGER - då är det ju faktiskt möjligt att vi sett Lee i de komediroller vi senare såg Nielsen gestalta.
Jag tänker också på alla filmer Christopher Lee gjorde för den beryktade spanske B-filmaren
Jess Franco. Jag läste någonstans att Lee inte uppskattade samarbetet med Franco, men ändå gjorde de ett flertal filmer tillsammans. Han var med i några av Francos större, mer "seriösa" filmer, som THE BLOODY JUDGE/NIGHT OF THE BLOOD MONSTER och framför allt COUNT DRACULA, båda kom 1970. Den sistnämnda har oförtjänt dåligt rykte, själv gillar jag den, även om jag förstår varför många klagar. Men Lee dök även upp i småroller i Francofilmer som EUGENIE, som var en sexfilm, vilket Lee tydligen inte kände till när han spelade in sina scener. Så sent som 1988 och '89 medverkade Lee i Francofilmer; '88 kom den billiga och slarviga "actionfilmen" DARK MISSION: FLOWERS OF EVIL, som jag hyrde på Videotime i Landskrona en gång i tiden. Lee kunde inte ha förväntat sig alltför mycket och jag undrar varför han tackade ja till rollen. Då ska vi inte tala om Francos krigsfilm FALL OF THE EAGLES från året därpå, en billig film som även hade Mark Hamill i rollistan.
 |
The Torture Chamber of Dr. Sadism |
Rent allmänt undrade jag ofta varför en bra, väletablerad och respekterad skådespelare som Christopher Lee envisades med att dyka upp i småroller i de mest konstiga små filmer. Lee själv sa att det bara finns två typer av roller: långa roller och korta roller, och även en kort roll kan vara bra. Men det förklarar förstås inte hans uppdykande i till exempel MEATCLEAVER MASSACRE från 1977.
Christopher Lee föddes i London 1922. Han var nästkusin till Ian Fleming och släkt på väldigt långt håll med general Robert E Lee. Christopher Lee var först soldat och blev något av en krigshjälte under andra världskriget. Han filmdebuterade som skådespelare 1948 och medverkade i en lång, lång rad främst brittiska filmer under 1940- och 50-talen.
Så blev det 1957 och det lilla bolaget Hammer Films beslutade sig för att ändra inriktning och satsa på skräckfilm i färg. Först ut var Terence Fishers THE CURSE OF FRANKENSTEIN, i vilken Lee spelade monstret. Filmen blev förstås en enorm succé, och Lee och hans medspelare Peter Cushing förvandlades till skräckfilmsstjärnor. 1958 kom filmen som presenterade Lee i den roll för vilken han blev för evigt förknippad: Terence Fishers DRACULA, eller HORROR OF DRACULA, som den hette i USA. Både Dracula och Frankenstein totalförbjöds i Sverige, men det förstås var inget som hindrade Hammer från att pumpa ut mängder av uppföljare till dessa, samt en massa andra skräckfilmer, vilka togs emot med öppna armar i resten av världen.
 |
The Castle of Fu Manchu |
Christopher Lee vägrade dock att reprisera rollen som Dracula. Till en början. Han var med i en massa andra skräckfilmer från Hammer och andra bolag, men Dracula ville han absolut inte göra igen. Först 1966 återkom han i rollen i DRACULA: PRINCE OF DARKNESS - han är knapppt med alls och har inga repliker. Trots Lees ointresse blev det ytterligare en handfull Draculafilmer för Hammer, innan han lät det onde greven dö för gott i THE SATANIC RITES OF DRACULA, som kom 1973. Hädanefter skulle han aldrig mer spela Dracula, sa han.
Parallellt med de engelska skräckfilmerna från Hammer, Amicus med flera klassiska bolag, medverkade Lee i mängder av filmer som producerades utomlands, framför allt i Italien, Tyskland och Spanien. Han var till exempel med i två filmer av Mario Bava; HERCULES IN THE HAUNTED WORLD och THE WHIP AND THE BODY, han var i gotiska skräckisar som Antonio Margheritis HORROR CASTLE/THE CASTLE OF TERROR, Camillo Mastrocinques CRYPT OF THE VAMPIRE, Luciano Riccis och Michael Reeves CASTLE OF THE LIVING DEAD, och Harald Reinls trevliga THE TORTURE CHAMBER OF DR. SADISM, som i Sverige fick heta SKRÄCKENS BLODIGA BORG. Lee spelade även titelrollen i en serie filmer om den slemme asiatiske superskurken Fu Manchu - den sista filmen i serien regisserades av Jess Franco.
Christopher Lee ville inte förknippas enbart med skräck, så han siktade på att bredda sig.
I praktiken betydde detta att han fick spela skurk i mängder av filmer i diverse genrer - och fler skräckfilmer. Han var ju Scaramanga i Bondfilmen MANNEN MED DEN GYLLENE PISTOLEN, Rochefort i DE TRE MUSKETÖRERNA, han sjöng i klassikern THE WICKER MAN, han var med i TV-serier som MÅNBAS ALPHA och FAMILJEN MACAHAN, och vi får ju inte glömma den andra TV-filmen om Kapten Amerika;
CAPTAIN AMERICA II: DEATH TOO SOON, med Reb Brown som kaptenen. Lee var med i Chuck Norris-rafflet AN EYE FOR AN EYE, han var med i BJÖRNÖN, han sjöng i den väldigt konstiga (och rätt dåliga) musikalen THE RETURN OF CAPTAIN INVINCIBLE av Philippe Mora, som även regisserade den flängda HOWLING II, i vilken Lee medverkade. 1983 samlade Pete Walker skräcklegenderna Lee, Peter Cushing, Vincent Price och John Carradine i en och samma film; rysarkomedin HOUSE OF LONG SHADOWS - den är inte speciellt lyckad, men lite småtrevlig.
 |
House of the Long Shadows |
1987 kunde vi se Christopher Lee som riddar Kato i Astrid Lindgren-filmen MIO MIN MIO, samma år mötte han Franco Nero och Heinz Hopf i Arne Mattssons THE GIRL, och 1988 for Lee till Sverige och agerade i Mattssons MASK OF MURDER, med Rod Taylor, Heinz Hopf och Hjördis Petterson.
Jaha, och vad har vi mer? Tja, vi har ju GREMLINS 2 - DET NYA GÄNGET, POLISSKOLAN - UPPDRAG MOSKVA, och John Landis' THE STUPIDS.
Lee figurerade i Tim Burton-filmerna SLEEPY HOLLOW, KALLE OCH CHOKLADFABRIKEN, CORPSE BRIDE och
DARK SHADOWS, han var greve Dooku i ett par STAR WARS-filmer (vilket innebar mycket jobb åt hans stand-in och stuntman), och så var han ju Saruman i Peter Jacksons Tolkien-filmatiseringar - vilket innebar att han mest stod högst upp i ett torn och viftade med armarna.
Detta är bara några av de flera hundra långfilmer i vilka Christopher Lee medverkade. Efter att ha sett alla de här filmerna, kan man lyssna på de skivor Lee spelade in - det låter otroligt, men på äldre dar äntrade Christopher Lee heavy metal-scenen.
Han var en fantastisk man, denne Christopher Lee.
CHRISTOPHER LEE
1922 - 2015
R.I.P.
-->