Jag har aldrig sett en film av portugisen Manoel de Oliveira. Trots detta har han varit ett running gag i mina kretsar sedan mitten av 1990-talet. Manoel de Oliveira var nämligen egentligen bara känd för en enda sak: han var så jävla gammal! Och han var ofta i Cannes: melllan 1988 och 2010 tävlade han med nio långfilmer och han vann dessutom flera priser där. Till saken hör att han 2010 var 102 år gammal!
Trots att jag var på plats i Cannes under många av de här åren, såg jag aldrig hans filmer. Det behövdes liksom inte. Det räckte med att de Oliveira var där. Jag känner nästan att jag skulle spräcka hela grejen om jag faktiskt såg en av hans filmer.
Eftersom jag nu inte sett någon av filmerna, vet jag inte något om dem (hans stil ska ha varit "excentrisk") - men han debuterade som dokumentärfilmare 1931. Först på 1970-talet blev spelfilmerna fler. Han gjorde sin sista långfilm år 2012 och förra året, 2014, regisserade han två kortfilmer.
Manoel de Oliveira fick fart på sin karriär först när han var 76, då började han att göra en film om året, minst. I förrgår dog han. Han var 106, på sitt 107:e.
MANOEL DE OLIVEIRA
1908 - 2015
R.I.P.
-->
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar