Serier: Spirous äventyr 53: Skatten i Alexandria

Spirous äventyr 53: Skatten i Alexandria
Av Yoann och Vehlmann
Egmont Publishing

Egmont må vara en av Nordens största mediekoncerner, men de är inget vidare på att marknadsföra sina produkter. Det här albumet kom ut i december förra året, men det hade jag ingen aning om. Jag såg det av en slump för inte så längesedan; det stack ut bakom några inplastade barnserietidningar på en hylla i en butik. Om jag inte sett den där, hade jag fortfarande inte känt till dess existens.

Spirou har de senaste åren kommit in i en andra andning. Dels har vi den excellenta, alternativa bokserien "Ett extraordinärt äventyr med Spirou och Nicke", som ges ut av Cobolt, men även den ordinarie serien har väckts till liv efter en tid i dvala. Det förra albumet; "I Vipers klor", var utmärkt - en satir över media och kapitalism som kändes mer som ett så kallat vuxenseriealbum, än ett allåldersäventyr.
Innan jag läste det här nya albumet hade jag hört att det inte skulle vara någon större höjdare. Nja, det når inte upp till det förra albumet, men jag vill ändå ge det klart godkänt - ett par inslag gör att det höjer sig över konkurrenterna (om det fortfarande finns några sådana).

Spirou och Nicke kontaktas av gangstern Don Cortizone, som tvingar duon ut på ännu ett äventyr: Don Cortizones gammelfarbror tror sig ha hittat ett av världens sju underverk - det gigantiska biblioteket i Alexandria, som ska ha förstörts i en eldsvåda under antiken. Spirou, Nicke och ekorren Spip far iväg till Bensama i Aswana, ett oroligt land där krig råder. Våra hjältar ska skyddas av fransk-belgiska och amerikanska trupper, men de får nog och lämnar stridsvagnar och hjälmar, för att på egen hand bege sig ut bland den till större delen vänliga lokalbefolkningen, som inte alls gillar de skraja västerländska soldaternas närvaro.

Grundhistorien är alltså en klassisk skattjakt åt Indiana Jones-hållet; här finns en liten referens till Indy i början, men vad som är lite märkligt är att det dröjer till sidan 28 av 46 innan de når fram till den mytomspunna labyrinten där skatten ska finnas - således blir äventyren där i kortaste laget. Dessa är uppenbart inspirerade av Tomb Raider-spelen, vilket är rätt kul.

Än en gång är det mycket satir och politiska kommentarer; de västerländska truppernas närvaro ifrågasätts. Det här är även något av en metaserie - Spirou och Nicke är kända från sina seriealbum, Spirou gillar inte att bära sin piccolouniform, men tvingas göra det eftersom den är hans varumärke.

Bitvis är serien våldsam som en modern actionserie; lite väl våldsam får jag nog säga - jag associerar inte Spirouserien med mängder av automatvapen och missiler. Men - här finns gott om roliga inslag och det är exemplariskt tecknat och berättat. Extra kul är det att vår gamle favorit Gaston plötsligt dyker upp.

"Skatten i Alexandria" avslutas med en teaser inför nästa album, vilket det finns anledning att se fram emot: då ska nämligen Marsupilami göra comeback!