Bio: Länge leve Hagabion

Ännu en film har premiär fredagen den 24:e april - men bara i Göteborg: den halvtimmeslånga dokumentären LÄNGE LEVE HAGABION. Den visas gratis i samband med en utställning på just Hagabion, och eftersom den på flera sätt befinner sig utanför den ordinarie repertoaren, blir det ingen ordinarie recension.
Den här filmen pressvisades faktiskt och det mest intressanta med den visningen var det faktum att jag var den enda som kom. Och jag är ju skåning. Inga göteborgare gjorde sig besvär. Kanske visste de redan allt om Hagabion? Jag visste ingenting, så jag tänkte att, tja, varför inte?
Filmen är gjord av Kajsa Finn och Anders Karlsson, två ungdomar som intervjuar folk som jobbat med Hagabion från starten i början av 1970-talet och fram tills nu. Det här är ju en så kallad alternativ biograf och visar filmer därefter - och ser ut därefter. Den förste som dyker upp i filmen är Sven Wollter ("Aktiv medlem i Kommunistiska Partiet" står det i bild), och han följs av bland andra Gunnar Bergdahl. Jo, biografen har en klar vänsterprägel, det har den alltid haft. Dock tyckte jag att det var intressant att många av veteranerna som drev biografen valde att hoppa av i början av 90-talet i samband med filmen TERRORISTER (om toppmötet i Göteborg), då nya, arga, unga människor ville göra om bion till ett renodlat vänsterfäste, snarare än en mötesplats för kulturintresserade, varav en del - kanske de flesta - stod till vänster. Efter ett par år dog den interna stormen ut.
Filmen avhandlar även uppkomsten av Folkets Bio - ett företag vars namn ju faktiskt är missvisande, eftersom "folket" hellre går och ser FAST & FURIOUS 7 än tretimmars bulgarisk arthouse i svartvitt.
Jag avstår från att betygsätta LÄNGE LEVE HAGABION.

(Biopremiär 24/4)

-->