1982 kom André Franquins "Idées Noires" ut på danska som "Sorte sider". Jag vann det albumet i en tävling i det danska fanzinet Fat Comic - och det gjorde stort intryck på mig. Jag var förstås stor beundrare av Franquin redan då, även om jag älskade Tintin som barn på 1970-talet, tyckte jag att det var lite häftigare med Spirou - Franquins linjer var så mycket mer livfulla än Hergés exakta streck, och ja, Gaston tyckte jag var fantastiskt rolig.
"Svarta idéer", som serien kom att heta på svenska när Horst Schröder publicerade den i Epix och senare samlade den i ett inkomplett album i sviten Studio Epix, var något annat än Gaston. Eller egentligen inte. "Svarta idéer" är Gastons skitiga och elaka kusin. Liksom i Gaston handlar det till större delen om ensidor och humor, den levande och lurviga linjen är densamma - men i övrigt är det tvärtom.
Franquin tecknade "Svarta idéer" mellan 1977 och 1983, först i en "vuxen" bilaga till Spirou-tidningen, men snart hamnade den i Gotlibs humortidning Fluide Glacial, en så kallad vuxenserietidning. 65 episoder hann det bli under dessa år, och nu har en komplett samling kommit ut på svenska från Cobolt, specialister på synnerligen tjusiga volymer med serieklassiker. Denna inbundna bok är flott och den luktar härligt av trycksvärta när man öppnar den - en doft jag saknar i dessa Internettider.
Det handlar om satir och humor av svartaste slag. Franquin använder sig av silhuetter i denna svartvita serie, för att verkligen understryka innehållet på effektivast möjliga sätt - och metoden är minst sagt slagkraftig. Franquin, som var djupt deprimerad under stora delar av de år han tecknade serien, slår ofta mot företeelser han ogillar: miljöförstöring, militarism, jägare och mäktiga företag. Ska jag invända mot något skulle det vara att satiren i vissa episoder är lite väl simpel och lättköpt, det känns ibland som politiska propagandaserier inför något val eller liknande. Tydligen tyckte även Franquin det i efterhand, läser jag i Björn Wahlbergs långa och utmärkta förord; upphovsmannen hade många invändningar mot sitt verk. Men det kan jag ta, eftersom majoriteten av dessa svarta idéer är bra, många är fantastiska - och samtliga är fantastiska att titta på.
Slutpoängerna är i de flesta fall brutala - när jag som ung tonåring läste den danska utgåvan fick jag några favoriter, och jag konstaterar att jag som vuxen fortfarande tycker att de är de roligaste. I synnerhet episoden om riddarna som står längs ett murkrön (se bild här i recensionen), och en där Jordens alla vapen och krigsfordon förvandlas till bajs.
Cobolts utgåva är alltså komplett och innehåller sidor som aldrig tidigare publicerats på svenska. Den alltid utmärkte Göran Ribe står för den utmärkta översättningen, och självklart är "Svarta idéer" ett album som är ett måste på seriehyllan. Det här är ännu ett album som får mig att inse hur oerhört mycket jag saknar alla dessa fransk-belgiska serier som förr kom ut i mängder i Sverige - och hur mycket jag saknar Horst Schröders tidningar, i synnerhet Epix.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar