Bio: Svenskjävel

Foton copyright (c) TriArt Film

Ronnie Sandahl är mest känd för att ha varit krönikör i Aftonbladet och för sin roman "Vi som aldrig sa hora". Långfilmen SVENSKJÄVEL är hans regidebut; ett lågmält drama som vunnit en rad priser på filmfestivaler. Det förvånar mig inte, eftersom SVENSKJÄVEL innehåller alla de klyschor som behövs för att vinna priser och få fin kritik.

Bianca Kronlöf, som ibland är märkligt lik Alicia Vikander, spelar den 24-åriga Dino, som bor i Oslo. På filmens pressida läser jag att hon lämnat den svenska landsorten för att göra pengar i det rika Norge, men det framgår inte i filmen, åtminstone uppfattade inte jag det. När filmen börjar har hon precis brutit armen och vi får veta att hon är nykter alkoholist med alkoholiserad far i Sverige. Genast börjar man förstås att undra hur länge det ska ta innan hon får ett återfall i filmen, för ett sådant är ju tvunget. För att visa att Dino är en strulig typ, svarar hon i början inte på tilltal. Hon borstar tänderna istället. När Dino inte borstar tänderna, eller ligger och surar i badkaret, söker hon jobb.

Henrik Rafaelsen, som just nu även syns i filmen BLIND, spelar den drygt 40-årige Steffen, en före detta tennisstjärna som nu driver en sushirestaurang, vilken kanske inte går så bra, eftersom han i en scen inte har några pengar. Steffens fru har flyttat till Afrika för att jobba, så han tar ensam hand om sina två döttrar, varav den äldre fått bannor från sina lärare, eftersom hon inte vill simma när de besöker badhuset.

Plötsligt dyker Dino upp och erbjuder sig att jobba som Steffens barnflicka. Både Steffen och ungarna gillar Dino, som dessutom är en hejare på att rita, så hon får återkomma. Efter ett tag bär det sig inte bättre än att Steffen och Dino ligger med varandra och inleder något slags relation. Fast han fortsätter att betala henne. Hon följer med honom till Stavanger, dit han ska i affärer eller vad det nu var, men det enda vi får se där är ett hotellrum och en reception, och jag undrade vem som tar hand om ungarna medan de är där. "Du äger henne inte även om du betalar henne!" säger den äldsta dottern till sin far.

Ronnie Sandahl vill väldigt mycket med sin film. Det läser jag på pressidan. Således får vi se följande:

* Steffen och en kompis går in på Steffens toalett. Där pratar de medan de turas om att pissa i WC-stolen.
* Dino sitter på toaletten och rullar ihop en binda, som hon stoppar in i en tom toalettrulle och kastar.
* Steffen har problem med att rulla på en kondom.
* Efter att ha spelat tennis med en kompis duschas det. Medan kompisen står i förgrunden och pratar, står Steffen i duschen i bakgrunden, tyst och helnäck, sedd rakt framifrån. Länge. Förvisso gillar jag omotiverade duschscener - men inte av det här slaget.
* Steffen, Dino, eller Steffen och Dino tillsammans, står tysta i ett fönster och röker eftertänksamt.
* Långa, tysta, händelselösa scener försedda med närbilder på kroppsdelar, till exempel på Dinos fötter, för att understryka hur fina och känsliga dessa scener är. Hämtat ur Grundkurs i svenskt filmskapande.
* Självklart innehåller filmen förhållandevis lite dialog.
* Den sparsmakade filmmusiken låter Pling! Pliiing!

Bianca Kronlöf är onekligen väldigt bra i huvudrollen, hon har även vunnit ett pris för sin insats. Även Henrik Rafaelsen är bra, liksom övriga medverkande. På ett par ställen är filmen rätt kul, en del repliker är skojiga. Men: jag tycker att SVENSKJÄVEL är fullkomligt meningslös. Den gav mig absolut ingenting. Nada. Den börjar - och hundra minuter senare slutar den. Slutet är för övrigt väldigt flängt; det är oväntat, men känns som hämtar ur en amerikansk ungdomsfilm med happy ending, som en helt annan film. Å andra sidan är det nog lite uppfriskande med en svensk film som inte slutar i moll. Nu kanske någon invänder att alla dessa skräck- och B-filmer jag gillar också är meningslösa, kanske än mer så, men jag personligen har betydligt mer utbyte av billiga raffel. Eller dyra, för den delen.

Ska man bara se en film med Henrik Rafaelsen i år, är BLIND ett bättre val. Den är förvisso konstigare än bra, men betydligt mer unik än arthouseklyschan SVENSKJÄVEL.

(Biopremiär 27/3)