Bio: The Cobbler

Foton copyright (c) Noble Entertainment

"The Cobbler" betyder "skomakaren" - men tydligen har man tyckt att SKOMAKAREN är en för trist titel på den här filmen. Kanske kommer publiken att associera till "Skomagare-Anton"? Fast en trist titel hade passat på denna trista film - jag kände mest att jag liksom bara satt av tiden när jag såg denna besynnerliga film.

Det var längesedan jag hävdade att Adam Sandler var kul. Jag har nämnt detta åtskilliga gånger de senaste åren, men jag gillade Sandlers tidiga fjantkomedier, men sedan dess har han mest figurerat i rätt outhärdliga filmer; familjefilmer som ska vara både roliga, sentimentala och bjussa på ett fint budskap. Eller åtminstone en moralkaka. THE COBBLER, med manus och regi av Thomas McCarthy som en gång i tiden gjorde STATION AGENT, skiljer sig en aning från de vanliga Adam Sandler-filmerna. Den är sentimental, men i övrigt mest flängd - och att det ska vara komedi glöms bort.

I en prolog som utspelar sig i New York 1903 får vi se en samling judiska män ha möte och beklaga sig över allt elände. En av dem har fått en mystisk symaskin som gått i arv. Han visar upp den för sin lille son och berättar en story om en mystisk vandrare som en dag dök upp, försvann och lämnade symaskinen efter sig. Hopp till nutid. Adam Sandler är Max, som lever med sin gamla sjuka mor. Max driver familjens skomakeri, som gått i arv i fyra generationer; ett jobb Max inte trivs med.

Clifford "Method Man" Smith spelar smågangstern Ludlow, som kommer in till Max och vill ha sina skor fixade. Typiskt nog går Max' symaskin sönder, så han går ner i källaren och rotar fram den gamla symaskinen från prologen. Ludlow dröjer och medan Max väntar, upptäcker han att han och gangstern har samma skostorlek - så han provar de flådiga skorna.

Poff! Då förvandlas Max till Ludlow. Det visar sig att den gamla symaskinen är magisk. Tar man på sig skor som lagats med den, förvandlas man till ägaren. Max är inte sen att utnyttja detta, mest för att kunna ragga brudar och skaffa pengar. Men halvvägs in i filmen går handlingen in på ett nytt spår. Då blir det plötsligt något slags thriller. Ellen Barkin spelar en ond kvinna som vill evakuera alla som bor i området där Max' butik ligger; höja hyrorna, få dem att flytta, och göra stora stålar. En massa gangsters dyker upp och det serveras en rad oväntat blodiga våldsamheter - och Max försöker lösa situationen genom att ständigt byta skepnad. Javisst, det blir lite DARKMAN över handlingen.

För att lära känna en människa måste man gå i hennes skor. Det säger en rollfigur redan i prologen. Och, tja, Max ser väl på andra människor på ett annat sätt efter sina erfarenheter. Han ser även på sitt liv på ett annat sätt. Så fint.

Steve Buscemi spelar den schysste frisören som har sin lokal bredvid Max' butik, och Dustin Hoffman har en liten roll som Max' farsa, som varit försvunnen en längre tid. När filmen närmar sig upplösningen slår det mig att flera konstiga detaljer aldrig förklarats. Men så kommer förklaringen - och den är dum och långsökt och irriterande och gör det hela ännu mer obegripligt. Den stora överraskningen i slutscenerna är vansinnig.

THE COBBLER är en rätt sympatisk film - men den är alldeles för tråkig, omotiverad duschscen till trots, och jag skrattade nog inte en enda gång.

Det äts stora mängder saltgurka i filmen.

Biopremiär 13/6)