Bio: Bikes vs Cars

Foton copyright (c) Folkets Bio
Jag bor sedan några månader oftast i Göteborg. I Göteborg är cyklister förhållandevis sällsynta. Detta beror antagligen på att staden är så pass kuperad att det är svårt, rättare sagt jobbigt, att cykla. Ett faktum jag bara tycker är bra. Va? Gillar jag inte att folk cyklar istället för att köra bil? Så här är det: i Malmö cyklar var och varannan människa. Överallt. Och de följer sin egen regelbok. Eller, nä, de följer inga regler alls - och det blir värre och värre. Jag promenerar alltid och det händer för jämnan att jag måste hoppa åt sidan när cyklister kommer farande på trottoarer och gångbanor, eller över övergångsställen och från fel håll på enkelriktade gator. Vissa är dessutom så pass besatta av att vara dumma i huvudet, att de plingar med ringklockan för att fotgängare ska flytta på sig på trottoarerna. Cyklister verkar numera inte vara medvetna om att man ska hålla sig till gator och cykelbanor, och att man ska ha lyset på när det är mörkt. De brukar försvara sig med att det är för farligt att cykla på gatan, bilister kör som galningar - och jovisst, i Malmö kör bilister och framför allt busschaufförer som vettvillingar. Dessutom hävdar många att fotgängare är den största trafikfaran, eftersom de - vi - aldrig ser sig för. Må så vara, men Malmös cyklister är den absolut största trafikfaran - med hästlängder. Jag har inte ägt en cykel på snart 25 år, och numera verkar det vara så jobbigt, när man ständigt måste kedja fast sitt åbäke för att den inte ska stjälas. När jag växte upp behövde man knappt låsa sin girra överhuvudtaget.
Fredrik Gertten, som jag ofta ser komma cyklande i Malmö, är tillbaka med en ny dokumentär. BIKES VS CARS handlar förstås om hur pass bra det egentligen är att cykla. Antalet bilar och bilister ökar konstant, medan miljön och klimatet far alltmer illa, och städer fylls av bilar och parkeringshus istället för bostäder. I filmen får vi följa några engagerade cykelentusiaster och deras kamp för en bättre miljö, främst en ung kvinna i Sao Paulo, en stad där cyklister blir ihjälkörda varje dag, och en man i Los Angeles. Vi får även bland annat se inslag om en stollig borgmästare i Toronto som vill förhindra cyklister till förmån för bilister.
Filmens budskap är det egentligen inte så mycket att orda om. Det är ju självklarheter det här, att miljö och klimat far illa av bilismen, att biltillverkning omsätter mångmiljardbelopp och att tillverkarna bedriver lobbyverksamhet.

I början av filmen besöker Gertten en parkering i Kalifornien där bilentusiaster och bilsamlare träffas och visar upp sina ögonstenar - och jag kommer på mig med att vilja se en dokumentär om de här killarna istället. Oj, vilka snygga maskiner som radas upp! Det är bara att konstatera att cyklar, rent estetiskt, är små löjliga fordon, medan bilar förstås är snygga, coola och sexiga. Vi får även träffa en taxichaffis i Köpenhamn, en av de städer där cyklism är som mest utbrett. Vi får följa med chaffisen när han kör genom stan och ondgör sig över alla irriterande cyklister som kommer farande som flugor från alla håll, helt utan hänsyn till trafiken - med andra ord, precis som i Malmö.
Tekniskt sett är nog BIKES VS CARS Fredrik Gerttens bästa film. Filmfotot är snyggare, klippningen tajtare och filmmusiken är mer genomtänkt, unik och ibland rätt rolig. Men Gerttens bästa film är fortfarande BIG BOYS GONE BANANAS; den där filmen som närmast kom till av en slump, när Gertten började filma händelserna efter premiären på BANANAS.
När jag lämnade Hagabion i Göteborg efter pressvisningen höll jag för ovanlighetens skull på att bli påcyklad av en kille som kom farande på en gångbana. Jag skrattade för mig själv och tänkte att det här måste jag berätta för Fredrik Gertten nästa gång jag träffar honom. Femton minuter senare dök Gertten upp bakom ett hörn! I Göteborg! Jag glömde att nämna incidenten för honom.

(Biopremiär 6/3)

-->