Bio: The Babadook

Foton copyright (c) NonStop Entertainment

Den australiska filmen THE BABADOOK är utan tvekan årets - och förra årets - mest hypade skräckfilm. Det är ingen hejd på lovorden. William Friedkin hävdade att det är årets otäckaste film. Den har kammat hem mängder av priser. Recensionerna har varit lysande. Intrigen lät onekligen intressant och det var inte utan att jag var nyfiken på filmen. Jag brukar ju ofta bli väldigt missnöjd när jag ser skräckfilm; det är inte mycket som är bra, det är inte mycket som skrämmer mig eller för mig att känna obehag - eller som ger mig mig gåshud. Men det här, det verkade ju minst sagt lovande!

Nu får filmen svensk biopremiär; än så länge bara i Stockholm, men fler orter ska tillkomma, och den 30:e mars släpps filmen på Video On Demand. Efter att jag nu sett filmen är min främsta känsla ... Jaha? Var det här allt?

THE BABADOOK är skriven och regisserad av Jennifer Kent, oftare verksam som skådespelerska. Det har har gjorts en hel del av det faktum att filmen är gjord av en kvinna, som om det skulle spela någon roll. Det är ju trots allt resultatet som räknas, inte upphovspersonens kön. Men det är klart, det finns inte alltför många kvinnliga skräckfilmsregissörer.

Essie Davis gör huvudrollen som Amelia, en typisk Mia Farrow-roll. Hennes man omkom i en bilolycka när deras son Samuel (Noah Wiseman) skulle födas. Nu ska Sam fylla sju - och han är inte som andra pojkar. Han verka lida av alla bokstavskombinationer man kan tänka sig, och han är otroligt rädd för monster, spöken och andra varelser som kan gömma sig under sängen, i garderober och i mörka hörn. Han tillverkar egna vapen för att bekämpa alla monster med, och hans beteende gör att han ständigt råkar i trubbel i skolan och när han är med kompisar. Han är oregerlig, vilket sliter på Amelia.

En dag hittar Amelia en bilderbok i hemmet: "Mister Babadook". Var kom den ifrån? Hon läser den märkliga och otäcka (och lite Tim Burton-aktiga) boken för Sam, som blir livrädd. I boken bultar mr Babadook på dörren och kräver att bli insläppt - och lille Sam inbillar sig genast att den fiktiva figuren är verklig och besöker honom i hans rum.

Amelia tror inte på Sams historier, grabben blir alltmer besvärlig och Amelia alltmer sliten. Hon försöker göra sig av med boken, men den dyker hela tiden upp på nytt. Amelia börjar så smått att ändra personlighet. Och det bultar på dörren ...

Vem är mr Babadook? Vad är mr Babadook? Varifrån kom boken? Varför utsätts just Amelia och Sam för hans terror? Jag läser att folk som jobbar med människor med psykiska sjukdomar känner igen mycket av det som sker i filmen, detta låter förstås antyda att Babadook är ett fantasifoster i Amelias och Sams huvuden, och att det mesta som sker är inbillning. Men det är även mycket möjligt att de faktiskt är hemsökta av en övernaturlig varelse iförd hög hatt och slängkappa. Men exakt vad varelsen är och vad han gör förklaras aldrig, vilket innebär att det eventuella hotet i filmen blir lite luddigt.

THE BABADOOK är en bra film. Det är definitivt en intressant film, bitvis är den till och med unik. Men! Jag tyckte inte att den var det minsta otäck och spännande. Inte alls. Förvisso såg jag filmen som streamad screener, jag kan tänka mig att upplevelsen blir större och mer intensiv på en stor bioduk, men ändå. Jag blev inte rädd. Jag fick inte gåshud. Babadooken själv, det lilla man ser av honom, ser mest hemtrevlig ut.

Det otäckaste med filmen är lille Noah Wiseman. Snacka om irriterande ungjävel! Grabben ser verkligen obehaglig och ond ut. Han vrålar och skriker så mycket att jag önskade att valfritt monster skulle äta upp honom. Fast Wiseman är onekligen bra, jag undrar förstås var de hittade honom. Han är kanske sådan på riktigt? Essie Davis gör också en stark rollprestation.

Större delen av filmen är ett drama, det berättas med små medel i få miljöer. Men av någon anledning tar Jennifer Kent i för mycket i den sista akten. Hon fläskar på med effekter, det är blixt och dunder och hus går sönder och det skriks och härjas. Sådant här förtar också eventuell skräckstämning. Åtminstone för mig: jag har aldrig varit speciellt förtjust i till exempel POLTERGEIST, det är för mycket action, för vilt, för okänsligt.

Samma dag som THE BABADOOK får premiär går även THE WOMAN IN BLACK: ANGEL OF DEATH upp. Den sistnämnda är en betydligt större produktion än Kents verk; stor budget brukar vara en nackdel i den här genren, men dess traditionalism gör att åtminstone jag upplever den som betydligt mer effektiv som spökfilm. Det är ju trots allt så att intressant inte är detsamma som otäck.

... Men jag antar att kritiken kommer att bli lysande även i Sverige. Det här är ju en film man ska gilla. Och filmkritiker som inte gillar skräckfilm brukar ju ha en tendens att gilla de filmer som besitter "andra kvaliteter" och inte gör sitt egentliga jobb, det vill säga att skrämma publiken.

(Biopremiär i Stockholm 13/2, VOD 30/3)