Bio: Taken 3

Foton copyright (c) Scanbox

Liam Neeson, 62, är mer aktiv än någonsin, och nu är han tillbaka som Bryan Mills för tredje gången  - ni vet, han som har a particular set of skills. Den första TAKEN (som inte heter THE ROOFS i original) kom 2009 och var riktigt bra - trots att det var en actionfilm som i USA försetts med den snälla åldergränsen PG-13. TAKEN 2 kom 2012 och det är inte utan att jag lyfter på ögonbrynen när jag ser att jag gav den slätstrukna dussinrullen i trea i betyg; jag borde tilldelat den en tvåa. Eller lägre. Den är inget vidare. Jag var väl på gott humör när jag såg den.

Liksom förra gången är det Olivier Mégaton (COLOMBIANA) som har regisserat, och precis som tidigare är det här en Luc Besson-produktion. Besson har även skrivit manus tillsammans med Robert Mark Kamen. Actionfilmer från Luc Bessons bolag Europa Corp brukar innebär snygga, hyfsat påkostade, men nästan alltid själlösa filmer. Och så är verkligen fallet här.

Famke Janssen står som tredje namn i förtexterna, men hennes roll är minimal. Hon återvänder som Bryan Mills' exfru Lenore, som nu är gift med en viss Stuart St John. Stuart spelas av Dougray Scott och då vet vi att detta är en slem och opålitlig karl. Och det dröjer inte många minuter innan den före detta superagenten Bryan Mills, glad i hågen efter att ha uppvaktat dottern på födelsedagen, kommer hem och hittar Lenore liggande död med halsen avskuren i hans säng.

Genast störtar det in poliser med dragna vapen; Bryan är förstås misstänkt för att ha mördat sin exfru, och han flyr. Forest Whitaker har skojigt skägg och spelar en hängiven polis som leder jakten på Bryan. Bryan själv tänker bara på att skydda sin dotter och på att sätta den de verkliga mördarna. Alla spår pekar på en gangster som ser ut som Thore Skogman och som talar med öststatsbrytning, men den där Stuart St John måste väl ändå vara inblandad - eller?

TAKEN 3 är en väldigt lam actionfilm. Även den här gången är filmen försedd med en PG-13-gräns i USA (fast den är förstås barnförbjuden i Sverige), så förvänta er inte blod, svordomar, naket, sex och exceptionellt röj. Det skjuts och slåss mest hela tiden, men det är anpassat så att man inte ska se alla detaljer - det vill säga, det är långtifrån köttig 80-talsaction. Det är förhållandevis tufft, men alldeles för ofta ser man inte vad som händer; slagsmålen är filmade med ryckig kamera och är snabbt klippta - och det påminner om Steven Seagals senare filmer, ni vet de där i vilka han är för tjock för att slåss. Seagal - och Neeson - stor oftast och bara viftar med armar och ben, och så slås motståndarna sönder och samman. Fast jag hade inte förväntat mig att Bryan Mills plötsligt använder sig av waterboarding när han torterar en skurk han försöker pumpa uppgifter ur.

Med undantag för en spektakulär scen involverande en Porsche och ett jetplan, är i stort sett allting oinspirerat i den här filmen. Det kan inte ha tagit lång tid att knåpa ihop den sömniga handlingen, som förstås känns som något vi sett förut.

Inget ont om hämnarfilmer; hämnarfilmer är ju en av de bästa genrerna - se bara på majoriteten av alla westerns. Och Bronsonfilmer. Men en actionfilm måste leverera - och i TAKEN 3 är det bara Liam Neeson som levererar. Han gör sin standardhårding, men han gör den bra. Det är alltid bra när Neeson mullrar fram hotfulla repliker.

Jag gillade en scen där Thore Skogman-skurken springer omkring iförd stora, vita kalsonger och skjuter sönder sin lyxlägenhet.

(Biopremiär 8/1)