Bio: American Sniper

Foton copyright (c) Warner Brothers
Förra veckan hade den flerfaldigt Oscarsnominerade THE IMITATION GAME Sverigepremiär, och nu kommer Clint Eastwoods AMERICAN SNIPER; nominerad till sex Oscars, däribland Bästa film och Bästa manliga huvudroll.
Första gången jag hörde talas om Chris Kyle var 2013, då han 38 år gammal blev ihjälskjuten av en krigsveteran som led av posttraumatisk stress. Eastwoods film bygger på Kyles bok om sitt liv som krypskytt i Irak, och Kyle står faktiskt listad som en av filmens samproducenter.
En nu död bekant till mig; en gammal biografmaskinist som politiskt befann sig långt ut på vänsterkanten, brukade säga att han inte förstod sig på Clint Eastwood. Eastwood själv har gjort sig känt för att stå långt till höger, ibland har han ansetts vara reaktionär - men många av de filmer han regisserat, i synnerhet på senare år, har varit humanistiska skildringar. Chris Kyle gick under smeknamnert Legenden, och jag misstänkte att AMERICAN SNIPER skulle bli en traditionell amerikansk hyllning till en krigshjälte och till USA:s soldater - ungefär som den bitvis kväljande LONE SURVIVOR. Så är dock inte fallet.
Bradley Cooper spelar Chris Kyle (och visar sig dessutom vara hyfsat porträttlik), som växte upp i Texas med en dominant machofar. Farsgubben lärde sönerna att jaga, han var hård och straffade barnen med stryk, och familjen var förstås religiös. Chris levde cowboyliv och tävlade som rodeoryttare innan han efter den 11:e september 2001 tog värvning.
Skildringen av Kyles utbildning till krypskytt är som förväntat en orgie i förnedring av rekryterna; endast de tuffaste blir kvar som Navy SEALs. Samtidigt träffar Kyle sin blivande fru Taya (Sienna Miller), som han snart bildar familj med. Kyle skickas till Irak, där han under sammanlagt cirka 1000 dagar skjuter över 160 fiender, mer än någon annan amerikansk krypskytt - ett faktum som alltspå gör honom till legend.

För att få ett bättre dramaturgiskt driv i filmen, har storyn ett par tydliga skurkar bland fienden - den sadistiske Slaktaren, som har ett bra skurkutseende och som gillar att borra i folk med borrmaskin, och en krypskytt som tidigare tävlat i OS för Syrien. En stor del av filmen handlar om jakten på de här två, jag vet inte hur pass viktiga de var i verkligheten, eller om de ens existerade.
Emellanåt hänfaller filmen åt traditionell krigsaction, prat om att Amerika är The Greatest Damn Country in the World, och rakryggade amerikanska soldater som gör honnör hit och dit - men under filmens gång blir Chris Kyle allt mer psykiskt skadad av upplevelserna. Han tvingas skjuta kvinnor och barn, hans vänner skadas eller dör, och när han slutligen återvänder hem för gott, är han traumatiserad, går i terapi, och försöker sedan hjälpa andra krigsveteraner - och det var alltså en sådan som dödade honom.
Någon på Facebook, jag minns inte vem, skrev att Clint Eastwoods storhet ligger i att han bara filmar det han behöver visa; inga krusiduller och komplicerade grepp. Det är rakt på sak, utan att för den delen kännas slentrianmässigt. AMERICAN SNIPER innehåller ett par intensiva scener, bland annat när Kyle tvekar inför att skjuta småpojkar vilka kanske kan bära på vapen.

Jag tvekar lite grann vad gäller betyget. En stark trea eller en svag fyra? Det får nog bli det sistnämnda ändå. Just för de intensiva scenerna, ett ganska gripande slut, för ett gott hantverk, och för fina skådespelarinsatser. Återigen står Clintan själv för delar av filmmusiken, och det låter som det brukar - han klinkar lojt på ett piano: Pling ... Pling ... Pling ... Filmen avslutas med autentiska bilder från Chris Kyles begravning.
AMERICAN SNIPER är förresten den enda Clint Eastwood-film som ger Marvel Comics credit i eftertexterna! I en scen i början sitter en soldat och läser ett nummer av serietidningen The Punisher. Senare ser vi hur Kyles gäng har sprayat Punisherdödskallen på uniformer, stridsvagnar och patronmagasin - och truppen går under namnet Punishers.

(Biopremiär 23/1)
-->