Bio: Zarafa

Bilder copyright (c) Biografcentralen

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! - för sista gången det här året.

ZARAFA. En ganska intetsägande titel. Vad är det? Det visar sig att ZARAFA är en fransk, animerad barnfilm - och den är jättebra! Dagens datoranimerade 3D-filmer från Hollywood må vara hur tekniskt imponerande som helst, men det går inte att komma ifrån det faktum att traditionell, gammaldags så kallad tecknad film är mycket snyggare. Det är behagligare att titta på, linjerna är mer levande. Datoranimerade figurer har en tendens att se ut som om de är gjorda av plast, eller i värsta fall marsipan. Det är mer känsla i traditionell tecknad film - och ZARAFA, som regisserats av Rémi Bezançon och Jean-Christophe Lie, är just en gammaldags, tecknad långfilm.

Det är mer än utförandet som är gammaldags, även storyn och sättet denna berättas på känns lite gammaldags - något jag tycker är positivt. Det här är en rejäl äventyrsfilm som spänner över kontinenter. Vore jag barn hade jag älskat filmen. Om även dagens ungar gillar sådant här har jag ingen aning om, men varför skulle de inte göra det?

Det är 1800-tal och Afrika. Lille Maki och hans kompis Soula jagas av en grym slavjägare. Soula tillfångatas och förs bort, men Maki kommer undan. Under flykten träffar han på på giraff och dennas unge. Slavjägaren dyker upp, men Maki räddas av en ståtlig beduin som heter Hassan. Tyvärr dödar slavjägaren giraffungens mamma. Ungen döps till Zarafa och får följa med Hassan till Alexandria - Maki följer med i smyg.

Alexandria är omringat av krigiska turkar. Man får för sig att den franske kungen vill hjälpa dem om han får Zarafa som gåva. Hassan och giraffen beger sig mot Frankrike i ballong - men Maki trillar ur och hamnar hos den grekiska piratdrottningen Bouboulina och hennes muntra män. Väl framme i Frankrike stöter man på ännu fler problem; det är vinter, snöstorm, hungriga vargar drar omkring, den franske kungen är en elak typ, och den grymme slavjägaren är dem i hasorna hela tiden.

En gammal man i Afrika agerar berättare; han sitter inför en skara hänförda barn som lever sig in i storyn och ibland gråter - och det finns kanske risk att även små barn i biopubliken kommer att gråta. Ett par scener är överraskande starka, som till exempel när giraffmamman skjuts ner - tänk bara på alla barn som traumatiserades när Bambis morsa dödades, eller när Babar blev föräldralös. I ZARAFA förekommer ytterligare ett par dödsfall.

... Men mest är det här ett frejdigt äventyr, lagom spännande och ibland lite roligt (i synnerhet när en flodhäst bajsar, det gör den två gånger, och jag skrattade högt). Figurdesignen är till större delen riktigt bra, och miljöerna är flotta, pampiga, ibland imponerande. Det var nästan så att jag förväntade mig att Tintin - eller kanske Corto Maltese? - skulle dyka upp bakom ett hörn någonstans.

Den här filmen får en ganska begränsad biorelease, vilket är synd. Jag ser betydligt hellre att ZARAFA vevas på landets biografer än den vedervärdiga TINGELING - LEGENDEN OM ÖNSKEDJURET. Dock tror jag att filmen skulle vinna på en mer lockande titel.

(Biopremiär i Uppsala, Växjö och Helsingborg 25/12, Stockholm, Göteborg, Lund m fl städer till sportlovet))