Expressen 23 december 1996

Jag kikar lite på mina gamla videokrönikor ur Expressen. Jag märker att de faktiskt är väldigt gamla vid det här laget - att jag har blivit äldre. Förvisso gick de hem i stugorna då, och det kommer fortfarande fram folk och tackar för dem, berättar hur mycket de älskade mina texter, men den här krönikan - den 26:e - håller bitvis en rätt pubertal ton jag tycker är lätt genant idag.

Hur kunde den visas på bio?

Okej, julafton i morgon. Julstämningen hänger över dig som en efterhängsen bakfylla. Du planerar för en uppesittarkväll. Pepparkakor. Glögg. Julöl  (herregud, det finns visst 30 sorters julöl i år!). Julslips. Men vad ska du fördriva kvällen med? De andra dansar runt granen, något du bojkottat. Varför inte hyra en film, eller fem?

Vad tittar svensken på så här i jultider? Är det filmer med julanknytning? I egenskap av undersökande reporter, begav jag mig till en ganska stor och välsorterad videobutik, för att kolla upp saken.

Nej, det är inte mycket julfilm som ses. Bland de 100 mest uthyrda filmerna från första helgen i december fram till nu hittar jag bara en renodlad julfilm; "Nu är det jul igen" på plats 15. Vill vi sträcka på termen julfilm, och det vill vi, hittar vi "Toy story" på plats 24, tätt följd av 26:an"Törnrosa".

Vad har man sett på istället? Tja, på de tio första platserna ligger inga större överraskningar, där har vi kioskvältarna som "Jägarna," "Sudden death", "The cable guy", "Spy hard" och så vidare. Dock är det kul att notera att "Trainspotting" ligger som nia, och jag finner det ganska intressant att "Il postino" ligger på plats 33, insprängd bland "Barb Wire", "Jumanji", "Seven" och liknande. Jag höjde lite på ögonbrynen när jag, direkt efter barnfilmen "Casper", plats 75, hittade en porrvåffla, "Örnens klor"! Är det den pappa går ut för att hyra efter maten på julafton, precis innan tomten dyker upp?

När jag växte upp på 70-talet gick det alltid bra söndagsmatinéer på TV. Det var pilsnerfilmer, Helan & Halvan, eller Danny Kaye. Det verkade alltid vara Danny Kaye på TV. Vad är väl bättre än att komma hem en kall, snöig eftermiddag, sätta på en balja kaffe, och kolla en Danny Kaye-film? Filmer som inte är tråkiga en sekund.

När jag var inne i ovan nämnda videobutik, passade jag på att kolla Danny Kaye-utbudet. De hade inte en enda film med honom! Enligt gamla videokataloger har det släppts en del Danny Kaye-filmer, men det är rullar man får leta efter idag. Alltså fick jag gå hem och rota fram de filmer jag lyckades banda från TV en gång i tiden; "Mirakelmannen", "Grabben från Brooklyn", och - den bästa - "Här kommer en annan". Som sagt, inte tråkiga en sekund. Men jag konstaterade också att Vera Ellen är en av världens hemskaste människor.

Först tänkte jag ignorera filmen i den här spalten, men jag kan inte låta bli att nämna det. Har ni noterat att de där extra scenerna i "Barb Wire" (SF) är filmade med videokamera? Kolla in förtexterna, och jämför bildkvalitén. Varje gång Pamela Anderson visar sina maracas är det video. Den där långa, trista hänga-i-trapets-medan-det-sprutas-vatten-på-en-showen är förstås också skjuten på video, och är lämplig att snabbspola.

För övrigt fattar jag inte att "Barb Wire" gick upp på bio. Jag fattar inte att producenterna trodde att filmen skulle bli en hit. Filmen ser väldigt billig ut, och är oerhört platt i regin (vilket i och för sig inte hindrar den från att vara rätt skojig emellanåt). Det här går alltså upp på bio, medan den makalösa "Crying Freeman" släpps direkt på video... Kulturskymning!

Nåja. God jul och så'nt där!