Bio: Love, Rosie

Foton copyright © 2014 Constantin Film Produktion GmbH. All Rights Reserved.

Ibland hamnar man fel. Nej, jag hamnade i rätt salong, på rätt film - men ändå väldigt, väldigt fel. LOVE, ROSIE vänder sig till tonårstjejer. Man måste nog vara tonårstjej för att uppskatta det här. Jag kan riktigt se- och höra unga töser sitta och mysa och fnissa i biosalongen. Jag är en medelålders karl med polisonger.

LOVE, ROSIE bygger på en roman av den irländska författarinnan Cecelia Ahern (ja, hon stavar sitt förnamn så), som tidigare skrivit P.S. I LOVE YOU, vilken filmatiserades 2007. Den här filmen är förvisso på engelska och utspelar sig till större delen i Dublin (vilket inte märks överhuvudtaget), men den kommer från tyska bolaget Constantin och är regisserad av tysken Christian Ditter, som tidigare gjort en rulle som heter VICKE VIKING. Alla som sett VICKE VIKING: räck upp en hand! I huvudrollen som Rosie Dunne ser vi Lily Collins, dotter till Phil, och hela filmen berättas ur hennes synvinkel; hon är med i nästan varje scen.

Rosie och Alex är barndomskompisar, de har känt varandra så länge de kan minnas, och i en prolog får vi se dem som barn. Efter ett par minuter har ungarna vuxit upp till Collins och Sam Claflin, den senare ser ut som en väldigt ung Hugh Grant. Det är väldigt uppenbart att de här två egentligen är hopplöst förälskade i varandra, men eftersom de är bästisar inser de inte detta. De träffar andra killar och tjejer under hela uppväxten, och när de båda två kommit in på ett college i Boston i USA, bär det sig inte bättre än att en hopplös snubbe klantar sig och råkar göra Rosie på smällen. Hon skippar Boston för att bli ensamstående mor.

Alex gifter sig, skiljer sig, gifter sig igen, Rosie gifter sig med en tölp och hon har det tufft - och drömmer hela tiden om att en dag öppna hotell. Ja, någon ska väl drömma om det. Och aldrig fattar de unga tu att de bör skilja sig från sina respektive och äntligen bli ett par. Rosies dotter hinner bli tolv år under filmens gång. Inga medaljer till de som listar ut vad som sker i slutscenerna.

LOVE, ROSIE klassas som romantisk komedi. Och visst - ett par scener är väl lite skojiga. Som när en kondom ställer till det för Rosie och hennes framtid, och det därpå följande gynekologbesöket. Men i övrigt verkar filmmakarna ha blandat ihop flams med komedi, och sentimentalitet med romantik. Vilket inte hindrade några damer på pressvisningen från att snyfta. Det är inte utan att jag undrar vilka de var! Vad gäller handlingen finns här inget vi inte har sett förut. Det känns som att jag har sett den här filmen åtskilliga gånger tidigare. Samma standardstory, samma överraskningsmoment, samma typ av rollfigurer, samma slut - inklusive en kamp mot klockan. Och allt detta har gjorts betydligt bättre i andra filmer.

25-åriga Lily Collins är onekligen väldigt söt (tur att hon inte brås på sin far), men även om hon ska åldras tolv år under filmens gång, ser hon precis likadan ut hela tiden. Hon bör vara i 30-årsåldern på slutet, men kan passera som tjugo.

På soundtracket ligger diverse hitlåtar, oftast hemska sådana, från de år episoderna utspelas, och vid ett par tillfällen spelas låtar med Lily Collins.

... Men som sagt. Jag tillhör inte målgruppen. Och jag kan mycket väl tänka mig att målgruppen kommer att tycka att det här är gulligt, romantiskt, och hur festligt som helst. Själv fick jag lust att se om NÄR HARRY TRÄFFADE SALLY... eller varför inte NOTTING HILL?

(Biopremiär 24/10)