Foton copyright (c) Twentieth Century Fox
De amerikanska filmproducentrerna rotar allt djupare i boklådorna för att hitta rafflande ungdomsböcker att filmatisera. Harry Potter- och Twilightböckerna filmatiserades relativt omgående efter att de kommit ut, men i många fall har jakten på en ny mastodontfranchise lett till att man dammat av gamla, bortglömda saker. Boken "Ender's Game", vars filmatisering 2013 floppade, kom redan 1985, och den nu aktuella "The Maze Runner: I dödens labyrint" av James Dashner kom 2007 - och i svensk översättning först nu inför filmpremiären.
Jag har inte varit alltför positiv till de tidigare filmer av den här sorten som kommit de senaste åren. Jag tycker att HUNGER GAMES-filmerna är för bleka, vissna och ospännande. Jag tyckte bättre om DIVERGENT, även om den inte är något att hoppa högt över. Långfilmsdebuterande regissören Wes Balls THE MAZE RUNNER skiljer sig en aning från nyss nämnda filmer, eftersom dess antagonist inte är en tonårstjej - och målgruppen är blandad, det här är inte främst riktat mot unga flickor. Det är en klar fördel som filmen vinner på - och även om åsikterna var blandade efter pressvisningen erkänner jag glatt att jag gillade filmen. Det hade jag inte riktigt räknat med!
Dylan O'Brien spelar ynglingen Thomas, som med minnesförlust vaknar upp i en hiss på väg uppåt. Han hamnar ute i vildmarken, där ett gäng tonårskillar tar emot honom. De är alla fångar där, ingen minns hur de har hamnat där - och de är omgärdade av höga murar. Bakom dessa murar döljer sig en labyrint - en mekanisk labyrint som förändras varje natt.
Några modiga killar har utsetts till "maze runners" - de beger sig in i labyrinten för att utforska den och försöka hitta en utväg. Förutom den överhängande risken att gå vilse, kan man även dödas av de otäcka, till hälften mekaniska varelserna som kallas grievers. Livet med pojkarna i lägret är inte heller en dans på rosor; där utkämpas maktkamper. En kille som kallar sig Gally (Will Poulter) är något slags självutnämnd ledare, Thomas Brodie-Sangster spelar Newt, som inser att Thomas troligen är en bättre lämpad ledare.
Så en dag skickas en tjej som heter Teresa (Kaya Scodelario) upp med hissen. Hon är den enda tjejen - och tydligen ska hon vara den sista som anländer. Och det verkar som om hon och Thomas kände varandra innan de fick sina minnen raderade.
Jag har alltid varit förtjust i sådana här berättelser. Enorma, märkliga städer och byggnader som verkar leva egna liv, som bär på djupa mysterier. Alex Proyas gjorde den kanske inte helt lyckade DARK CITY, om en stad som förändras, och på 1980-talet kom Francois Schuitens och Benoît Peeters seriealbumsvit Les Cités Obscures, som inleddes med "Samaris murar"; ett album som gjorde stort intryck på mig när det publicerades på svenska.
Wes Ball har tidigare främst jobbat med set design och visuella effekter - och labyrinten i den här filmen är en imponerande och fantasieggande skapelse. Filmen står och faller med den. I övrigt är det här något slags korsning mellan "Flugornas herre" och filmen CUBE, om ni nu minns den. Slutet är rätt klyschigt och inget vidare (här medverkar Patricia Clarkson), men fortsättning följer - och fram tills dess är det spännande och underhållande.
Filmen är lite tuffare än övriga tonårsfilmer av det här slaget; hade THE MAZE RUNNER kommit på 1980-talet hade det varit en blodig Schwarzeneggerfilm. Nu är det dock 2014 och majoriteten actionfilmer mildras för att kan förses med åldersgränsen PG-13, så att barn och ungdomar kan se dem. I Sverige har dock THE MAZE RUNNER blivit barnförbjuden. Detta är synnerligen märkligt. Så här står det på Statens Medieråds hemsida: "Framställningen innehåller skräckinslag med en hotfull och ödesmättad stämning, närgånget skildrat våld, suggestiva mardrömsscener och starka nyhetsinslag med lidande människor. Detta i kombination med instängda och utsatta barn och ungdomar i uppslitande situationer bedöms kunna vara till skada för välbefinnandet hos barn under 15 år." Det här låter inte klokt. Visst, filmen är tuffare än HUNGER GAMES och DIVERGENT, men det är fortfarande en "snäll" film riktad till ungar. Nu kan dessa inte se filmen på bio - så de kommer väl att sitta hemma och ladda ner den illegalt istället. Samtidigt förses en hel del betydligt mer våldsamma och vuxna filmer med 11-årsgräns. Det är väldigt märkligt, det här.
I vilket fall: jag tycker att THE MAZE RUNNER är en överraskande bra och spännande film!
... Och alla filmer som innehåller repliken "... Or die trying!" är per automatik bra.
(Biopremiär 19/9)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar