Förra helgen besökte jag en vernissage där jag bland annat betraktade ett par bokstöd. Jag kom att tänka på ett avsnitt av FEM MYROR ÄR FLER ÄN FYRA ELEFANTER i vilket Magnus och Brasse spikar ihop varsin bokhylla till Eva, som önskar sig en sådan i present. Brasse har bara serietidningar, så när han mäter hur stor hyllan ska vara blir den väldigt tunn, snarare ett fack. Jag berättade om detta för en kompis.
... Och en vecka senare går Brasse Brännström hastigt och lustigt och dör, endast 69 år gammal.
Det känns allt lite konstigt. Brasse är ju en kille som liksom alltid har funnits, jag har vuxit upp med honom, FEM MYROR (1973 och 1977) går ju liksom alltid i repris och är populär på DVD.
Samtidigt var Brasse ganska osynlig ett bra tag. I en intervju för en del år sedan sa han att folk trodde att han supit ner sig bara för att han inte syntes. Jag trodde nog också att han gjort det. Jag såg honom en gång komma gående ensam mitt i natten på en tom gata några kvarter från Stureplan, han såg lite sorgsen ut. Men grejen var att han sysslade med saker som inte syntes. Tydligen led han av scenskräck och föredrog att skriva och producera.
För en tid sedan diskuterade jag svenska komiker med några vänner och vi kom förstås in på Magnus och Brasse, som var jättestora på 1970-talet och skördade stora framgångar med sina krogshower - shower som nästan är bortglömda idag. Hasse och Tages revyer återvänder man till hela tiden, sketcher citeras, sånger sjunges - men få minns Verkmästaren i magen. Själv har jag inte sett Magnus och Brasses shower, eller hört skivinspelningarna från dem, sedan 70-talet. Jag minns bara fragment.
Jag tittar på Brasses filmografi som skådespelare och konstaterar att den innehåller fler filmer och TV-serier än jag trodde att den skulle göra. 1973 kom ju serien PAPPAS POJKAR med Magnus, Brasse och Carl-Gustaf Lindstedt; den tyckte jag var häftig en gång i tiden. Den regisserades av Lasse Hallström, som därefter gjorde EN KILLE OCH EN TJEJ och TVÅ KILLAR OCH EN TJEJ med Brasse - och Brasse var med och skrev på manuset till Hallströms MITT LIV SOM HUND, något de Oscarnominerades för.
Brasse var med i FLEKSNES FATALITETER och en TV-serie som hette SKYLL INTE PÅ MIG!, som jag hade glömt bort tills jag nu såg titeln. Han var med i Mats Arehns långfilm MANNEN SOM BLEV MILJONÄR, han spelade Carl XVI Gustaf i SOPOR; Tage Danielssons sämsta film, och var svensk soldat i Mats Arehns KALABALIKEN I BENDER; en totalsågad monumentalflopp när den kom 1983.
Brasse syntes i Lasse Åbergs TV-program ZVAMPEN och han var med i Hans Ivebergs oerhört konstiga framtidsdeckarkomedi SKÖNA JUVELER. Därefter följer en rad filmer och TV-serier jag aldrig hört talas om.
År 2000 spelade han av någon anledning polis i den bisarra thrillern HJÄRTA AV STEN, i vilken Allan Svensson gick omkring och lekte Dirty Harry. Samma år och året därpå medverkade Brasse i två Colin Nutley-filmer på raken; GOSSIP och SPRÄNGAREN - den senare guldbaggebelönades han för.
Ytterligare en rad mindre kända TV-filmer följde innan det 2011 var dags för ÅSA-NISSE - WÄLKOM TO KNOHULT, i vilken han spelade fisande kypare, och 2013 gjorde Brasse Brännström vad som kom att bli hans sista filmroll i Mats Arehns komedi BÄST FÖRE.
Det är ännu oklart hur och varför Brasse dog - men nu sitter han ovan molnen och leker Tre hör ihop, en ska bort med Eva Remaeus.