Bio: Transcendence

Foton copyright (c) Nordisk Film
Lite då och då anländer filmer som har totalfloppat och/eller totalsågats i utlandet, oftast i USA, förstås. Detta behöver alls inte betyda att filmerna är dåliga, tråkiga eller ointressanta. Tvärtom kan de i många fall vara helt okej, underhållande, och ibland riktigt bra. TRANSCENDENCE, regidebut av filmfotografen Wally Pfister, floppade i USA så att det plaskade om det.
... Men av uppenbara skäl kan man inte lita på en kille vars namn är snarlikt Fister. Jag hyste vissa förhoppningar om hans film, TRANSCENDENCE lät lite intressant, men herregud - filmen visade sig vara osannolikt dålig och ett rejält sömnpiller.
Johnny Depp är dr Will Caster, som tillsammans med sin fru Evelyn (Rebecca Hall), forskar om artificiell intelligens och håller på att bygga en maskin som ska samla in allt mänskligt vetande och dessutom utveckla riktiga mänskliga känslor. En militant antiteknikgrupp vill verkligen stoppa detta; de anklagar Will för att vilja leka Gud, så de tar helt enkelt och skjuter den populäre forskaren.
Will överlever skottet - men det visar sig att kulan utsatts för radioaktiv strålning, så han tynar långsamt bort. Innan han dör lyckas han med hjälp av frugan och sin assistent Max (Paul Bettany) gå online - han kopplar upp sig och överför sin själ till sin maskin och Internet. Eller hur jag nu ska förklara det. Will Caster blir ett överintelligent dataprogram. Max kidnappas av terroristerna men ansluter sig med tiden till dem. Wills gamle kollega Joseph (Morgan Freeman) och en FBI-agent (Cillian Murphy) jagar terroristerna, medan cyber-Will existerar i en håla i öknen, där ett stort forskningscenter byggts upp och där Will botar svårt sjuka och handikappade - till exempel får en blind kille synen tillbaka tak vare nanoteknik.

Visst kan man associera lite till 2001 - ETT RYMDÄVENTYR och det intelligenta, talande dator HAL, men på den tiden; på 1960-talet, var artificiell intelligens och i princip även datorer ren science fiction för de flesta. TRANSCENDENCE får mig snarare att tänka på filmer från 1980-talet, då datorer började tränga in i våra hem, och 1990-talet, då Internet var nytt, mystiskt och spännande. Jag köper i stort sett ingenting alls av det som sker i den här filmen. Det känns lite grann som TRON; filmen om en kille som sögs in i ett TV-spel, eller någon av alla de där fåniga virtual reality-filmerna från 90-talet. Efter att Will Caster dött och hamnat på Internet visar han sig på datorskärmar. Där lever han och ler mjukt och pratar ännu mjukare. Tydligen kan han styra lite allt möjligt fysiskt trots att han gått och blivit virtuell. Eller så missuppfattade jag något. I vilket fall är det bara ... jävligt dumt.

Detta berättas i ett tempo som håller kryphastighet. Filmmusiken är saggig. För att vara en thriller är filmen extremt ospännande - och det hela blir ännu mer ospännande, då filmen öppnar med slutet, för att sedan hoppa fem år tillbaka. Vi vet alltså redan från början hur det kommer att sluta. Specialeffekterna är knappast revolutionerande. Dessutom brukar Morgan Freemans namn i rollistan garantera en dålig film. Å andra sidan gillar jag ju Johnny Depp. Terroristerna leds av söta Kate Mara, och Cole Hauser har en liten roll.
Av någon anledning är filmen barnförbjuden. Varför i hela friden då?
TRANSCENDENCE? Snarare TRAMScendence!

(Biopremiär 21/6)

-->