Bio: Förr eller senare exploderar jag

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox
Jag har aldrig sett LOVE STORY - men jag vet hur den slutar. Det har jag vetat sedan jag var barn. "Jasså, det är den där snyftaren där hon dör på slutet." Det känns liksom lite meningslöst att se den nu. FÖR ELLER SENARE EXPODERAR JAG, i regi av ynglingen Josh Boone och som bygger på en ungdomsbok jag förstås inte läst (eller ens hört talas om), är en kärlekshistoria om en tonårstjej som har obotlig cancer och är döende. Jag vet inte, men det känns liksom givet på förhand att detta inte kommer att sluta lyckligt. Fast riktigt så enkelspårigt och förutsägbart som jag trodde att filmen skulle vara är det inte. Det är ibland dessutom överraskande roligt.
Sextonåriga Hazel, som spelas av 23-åriga Shailene Woodley från DIVERGENT, är den döende flickan. Han har konstant slangar i näsan och kånkar runt på sin tunga syrgastub. Laura Dern (som ser väldigt gammal ut nuförtiden) och Sam Trammell är hennes föräldrar. Hazel är intelligent, intellektuell, och förhållandevis glad och positiv, men hon har inga vänner och sitter mest hemma. Morsan skickar iväg henne på olika aktiviteter och senast i raden är en kyrka där cancerdrabbade ungdomar träffas. Hazel tycker att stället är astöntigt, men en dag träffar hon den äldre killen Gus - han är nitton och spelas av tjugoårige Ansel Elgort (som även han var med i DIVERGENT); Woodley är alltså flera år äldre än sin motspelare. Det får mig att tänka på damen som spelar Cary Grants morsa i I SISTA MINUTEN; hon var i Grants ålder. Gus har haft skelettcancer och har därför en benprotes, men han kom till mötet främst för att stötta sin kompis Isaac (Nat Wolff), som håller på att bli blind.

Gus - som hela tiden har otända cigarretter i munnen - faller genast för den söta Hazel, och de börjar umgås. Fast hon försöker låta bli att bli kär i honom, hon hävdar att hon är en granat, och när hon exploderar kommer många att såras. Givetvis blir Hazel Gus' flickvän ändå - men det dröjer en bra stund innan första kyssen, som sker i Anne Frank-huset i Amsterdam.
... Hazel är nämligen besatt av en roman som skrivits av den mystiske Jan Van Houten i Amsterdam och Hazel lyckas resa dit med sin morsa och Gus för att träffa Van Houten. Jag har förstått att Van Houten, hans bok och Amsterdamresan är en betydande del i romanen - men i filmen känns det bara som ren utfyllnad, som om teamet ville åka på semester till Holland. Van Houten visar sig vara en bitter amerikan spelad av Willem Dafoe, men detta, liksom alla turistbilder på Amsterdam, tillför absolut ingenting. Fast filmens roligaste scen är när Van Houten frågar vad Hazel och Gus vet om svensk hip-hop och sätter på låten "Bomfalleralla" med Afasi & Filthy. Det förekommer mer svensk musik på soundtracket, bland annat Lykke Li.

FÖRR ELLER SENARE EXPLODERAR JAG är en snyftare så att det stänker om det, jag har sett tonårstjejer börja gråta när de såg trailern (!) - och filmen är en stor succé i USA. Det lär den bli här också - småtöserna kommer nog att älska filmen. Men bortsett från den onödiga Amsterdamresan, är filmen en halvtimme för lång. Ansel Elgort är lite irriterande på ett sätt jag inte kan sätta fingret på, det är nog hans uppsyn. Vissa scener är skrattretande - som när museibesökarna applåderar när Hazel och Gus äntligen kysser varandra. Unga holländare kan inte engelska. Jag hade hellre sett att Hazel fick ihop det med den blinde Isaac - det hade kunnat bli jättekul, om han hela tiden gick in i stolpar och trillade ner i brunnar.
Men på det hela taget är det en ganska sympatisk film. I väntan på THE EXPENDABLES III.

(Biopremiär 22/6)

-->