Bio: Edge of Tomorrow

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox

Tom Cruises förra film, som kom i april förra året, var science fiction-dramat OBLIVION - en inte speciellt lyckad och rätt tråkig film. Dock var det en väldigt snygg film - den som ut som gamla franska science fiction-serier ur Métal Hurlant. Nu är den gode Cruise tillbaka i ännu ett science fiction-raffel - och återigen går tankarna till tecknade serier. Filmaffischen till EDGE OF TOMORROW och de propagandaaffischer som förekommer i själva filmen, ser ut som omslag till Heavy Metal på 1980-talet - eller som omslagen till någon Warhammer 40,000-produkt.

EDGE OF TOMORROW, som regisserats av Doug Liman (THE BOURNE IDENTITY), bygger på en japansk roman vars engelska titel lyder "All You Need is Kill" och som även finns utgiven i en mangaversion och minsann om det inte också finns en amerikansk serieversion. Och nog för att det här känns som en filmatiserad manga.

Märkliga och ostoppbara rymdvarelser, mimics, har invaderat Jorden och mänskligheten håller på att gå under. Stenhårda supersoldater, beväpnade till tänderna och iförda gigantiska rustningar, försöker förgäves att stoppa utomjordingarna. Hårdast av dessa soldater är Rita (Emily Blunt), som går under smeknamnet The Full Metal Bitch och som agerar posteransikte för att rekrytera nya soldater. Rita är så hård att hon använder svärd när hon bekämpar den insektsliknande fienden.

Tom Cruise är officeren Bill Cage som lyckats rekrytera miljoner soldater, men som själv håller sig så långt ifrån fronten som möjligt. Han är nämligen feg. Men så blir det ändring på den saken - Cage beordras bege sig ut på slagfälten, Cage vägras, arresteras, och dumpas bland ett gäng soldater på väg mot fronten. Cage är en usel soldat, men råkar döda en rymdvarelse av typen Alfa, och av orsaker för komplicerade att redogöra för här, innebär detta att Cage förses med samma kraft Rita haft före honom - hans liv rebootas. Varje gång han dör slungas han tillbaka i tiden och vaknar alltid upp när han finner sig dumpad på väg mot fronten.

Cage hamnar i en tidsloop; han dödas hela tiden, men i varje nytt försök lever han lite längre och kämpar med att komma på hur rymdvarelserna ska bekämpas. Vid sin sida har han förstås Rita, som han får se dö alldeles för många gånger.

EDGE OF TOMORROW är en stor, bullrig och myllrande film - och till skillnad från OBLIVION gillar jag det här. Handlingen känns lite grann som STARSHIP TROOPERS möter MÅNDAG HELA VECKAN. Jag vet inte riktigt om logiken funkar här, ibland blir det lite förvirrat - som det ofta blir när det reses i tiden - men det är intressant, det är underhållande och det är snyggt. Det är lite kul att Bill Cage är en fegis, åtminstone till en början, innan han hunnit upprepa sitt liv tillräckligt många gånger för att härdas. Emily Blunt visar sig vara en bra actionhjältinna - och henne gillar vi ju alltid. Bra tös - och hon ser ju ut som en sådan där man kan ta en öl och berätta fräckisar med. Bill Paxton dyker upp i en riktig Bill Paxton-roll - han är en lätt bisarr officer, med brett leende och bred dialekt. Brendan Gleeson gör generalen som låter arrestera Cage.

Doug Liman brassar på med väldigt mycket action; förvisso PG-13-märkt sådan, men maffig, det fläskas på med en massa hardware, effekterna är oftast strålande, och vi får se delar av London och Paris destrueras på övertygande sätt. Som så många andra liknande filmer är det här tyvärr i 3D, och även om denna får sägas vara helt okej, distraheras jag av tilltaget - ibland svajar skärpan.

Jag är inte världens största anhängare av krigsfilmer (och jag har aldrig spelat Warhammer), men det här gillade jag. Filmen fick mig att känna mig som en tonåring igen - och när jag var tonåring var liksom marinkårssoldater i rymden det tuffaste som fanns.

... Och en svettig Emily Blunt iförd linne gick hem i min stuga. Hoo-haa!

(Biopremiär 5/6)