"Why is this man smiling?" står det på affischen till denna dokumentär av Errol Morris. Ja, varför? Mannen på affischen är Donald Rumsfeld, 82, rådgivare åt Nixon, försvarsminister under Gerald Ford och George W Bush.
34 timmar har klippts ner till 103 minuter, och med undantag för några inklippta arkivbilder på händelser i USA och ute i världen, består filmen enbart av en intervju med Rumsfeld, som pratar oavbrutet och som ibland avbryts när Morris ställer en fråga och försöker dra åt tumskruvarna.
Han är slipad, den där Rumsfeld. Han är ju amerikan - och väldigt professionell. De lär sig ju retorik i skolan, de där amerikanerna, och de vet hur man kan köra över sina motståndare, och eventuellt släta över genanta misstag så att de inte märks. Den verbale Rumsfeld ler nästan oavbrutet och låter övertygande när han pratar - och jag blir inte klok på honom. Till en början framstår han som rätt sympatisk, för att snart bli mer och mer oebahaglig. Han pratar om kriget i Irak och kriget mot terrorn, om mängder av amerikaner så väl som irakier som dödas, och han verkar inte tycka att det är något fel med det - han bara ler. Han hävdar att Guantanamo är ett välskött fängelse som vilket som helst, och att de som torterats med skendränkning i kriget mot terrorn är två-tre stycken, och att det inte är något han haft att göra med.
Donald Rumsfeld var vida berömd för sina PM. Han skickade mängder av PM varje dag. "It has to be millions!" säger han när han ska försöka gissa hur många PM han skickade under sin karriär. Rumsfeld läser upp några av de PM han skickat. Han ägnar långa stunder åt att fundera över det engelska språket och ordens betydelser. Han är en fantastisk ordbajsare, Rumsfeld. Filmens titel anspelar på ett beryktat PM, i vilket han svamlade om ”known knowns” (”det vi vet att vi vet”), ”known unknowns (”det vi vet att vi inte vet”) och ”unknown unknowns” (”det vi inte vet att vi inte vet”). Det låter lite grann som Tage Danielssons resonemang om att kärkraftsolyckan i Harrisburg var som osannolik att den egentligen aldrig hänt.
Förra veckan hade dokumentären FREE ANGELA AND ALL POLITICAL PRISONERS. I den fick Angela Davis uttala sig oemotsagd och filmen framstod mest som ett idolporträtt. THE UNKNOWN KNOWN är en helt annan typ av film. Errol Morris försöker komma åt den hale Rumsfeld.
Varför ställde Donald Rumsfeld upp på den här filmen? Det är också Morris sista fråga innan han stänger av kameran. "I honestly don't know!" svarar Donald Rumsfeld.
Lite oväntat står Danny Elfman för filmmusiken.
(Biopremiär 9/5)
-->
0 kommentarer:
Skicka en kommentar