Bio: Optimisterna

Foton copyright (c) Folkets Bio
Sådär! Äntligen! Då är jag ikapp med de filmer jag har missat de senaste veckorna. Jag passade på att smita in på Spegeln en eftermiddag under påskhelgen och se den här norska dokumentären av Gunhild Westhagen Magnor. Det var jag och en gammal tant i salongen.
Har man sett trailern till OPTIMISTERNA har man i princip sett hela filmen. Verkligen. Den här filmen visade sig vara exakt vad jag trodde den skulle vara. I centrum hittar vi det norska volleybollaget Optimisterna, vilket består av ett gäng käcka damer i åldern 66 till 98. Den 98-åriga Goro Wergeland utkristalliserar sig snabbt som något av filmens huvudperson, eller åtminstone den av tanterna som skiner mest. Det är svårt att tänka sig att hon är 98 - hon är vigare än jag någonsin varit. Fast å andra sidan tar det här laget ganska lätt på spelet och reglerna - de verkar spela lite hur som helst.
De får för sig att de vill möta ett annat lag med åldrade medlemmar och lyckas hitta herrlaget Krutgubbarna i Sollentuna. Optimisterna förbereder sig för matchen och så bär det av till Sverige för landskamp.

Som så ofta är fallet är detta TV på stor duk. Här finns inga som helst filmiska finesser. Westhagen Magnor berättar rätt upp och ner. Här finns heller ingen dramatisk uppbyggnad inför den avslutande landskampen. Det blir aldrig spännande, men undrar aldrig hur det ska gå, och man bryr sig inte. Det hela är rätt platt. Dessutom är filmen alldeles, alldeles för lång. 93 minuter. Denna TV-film borde vara högst 50-60 minuter - vilket den säkert kommer att vara när den TV-visas. Det är ju trots allt så att många dokumentärer förlängs och biovisas enbart för att man ska få långfilmsstöd.
Men de är rätt charmiga, de här tanterna. Det är lite lustigt emellanåt.
Varning för alldeles för många närbilder på åderbråck och annat räligt.

(Biopremiär 4/4)

-->