Bio: Mina päron

Foton copyright (c) Njutafilms

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! - och väldigt, väldigt menlöst. Det görs rätt mycket bra film i Frankrike - och en del av dessa filmer släpps även i Sverige. Direkt på DVD. Bra franska filmer som biovisas är det sämre ställt med. Jag antar att landets distributörer är på jakt efter en ny braksuccé som EN OVÄNTAD VÄNSKAP och liknande mysorgier - men ibland räcker det inte med att det är Frankrike, att folk pratar franska, att det är pittoreskt och mysigt och "varmt". Det är MINA PÄRON ett typexempel på.

I original heter den här filmen MES HÉROS, vilket förstås betyder "Mina hjältar". Men visst, filmen handlar om huvudpersonen Maximes (Clovis Cornillac) föräldrar - det vill säga päron (... säger någon "päron" nuförtiden?). Några andra päron såg jag inte till, men väl äpplen som skalas utförligt i en scen. För manus och regi står Éric Besnard, som tidigare bland annat skrivit manus till den usla BABYLON A.D.

Maximes morsa Olga (Josiane Balasko) har arresterats av polisen, efter att hon gett sig på en granne som misshandlade sin fru eller flickvän. Maxime, som är ambulansförare, hämtar ut sin bestämda och ibland ganska högljudda morsa. Maxime har problem på hemmafronten och flyttar därför hem till föräldrarna ett tag. Just du dyker det upp ytterligare en person i föräldrahemmet; en liten afrikansk gosse vars mor riskerar att utvisas. Den rättrådiga Olga är engagerad i ett nätverk som hjälper folk i sådana här situationer.

Det hela utspelar sig i ett ytterst pittoreskt hus med en pittoresk trädgård, och de får för sig att julpynta stället trots att det inte är jul, och den godmodige farsan Jacques (Gérard Jugnot) klär ut sig till jultomte.

MINA PÄRON är ett rätt tjusigt filmfoto med en varm lyster i bilderna. Men det är väl allt. För detta visar sig vara totalt meningslöst, slätstruket och ointressant. Det är fullkomligt poänglöst. Filmen är inte rolig och den är inte engagerande. Olga är en rätt irriterande typ. Ibland blir det lite sentimentalt - och ibland blir det väldigt sentimentalt. Hela tiden är det rätt ... tråkigt.

Tydligen blev filmen en framgång på bio i Frankrike när den hade premiär där 2012 - men vad den ska upp på svenska biografer att göra vet jag inte. Det kan väl knappast finnas någon som har utbyte av den här storyn, som känns som en oinspirerad veckotidningsnovell.

Sedan får de prata hur mycket franska de vill.

 

 

 

 

(Biopremiär 25/4)