Bio: Saving Mr. Banks

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
MARY POPPINS från 1964 är den enda film som fått full poäng och grönt ljus på sajten CAP Alert. CAP-vaddå? utbrister säkert en del av er. CAP Alert. ChildCare Action Project: Christian Analysis of American Culture. En fullkomligt vansinnig sida där där filmer bedöms efter hur pass lämpliga de är för råkristna, hjärntvättade idioter - det vill säga, efter hur pass mycket eller lite anstöt man tar som rättrogen kristen. MARY POPPINS innehåller inget som helst anstötligt och är därför lämplig för precis alla.
Utom för mig. Jag tar anstöt av sådant som MARY POPPINS.
... Fast jag vet faktiskt inte om jag har sett hela MARY POPPINS. Jag har aldrig sett den på bio, däremot har jag fått recensionsex när den släppts på VHS och troligen även på DVD. Jag minns att jag började titta på den, men jag vet inte om jag såg hela filmen. Jag har ett svagt minne av att kassetten var dubbad till svenska och därför osebar, men det troligaste är att jag tyckte att det hela var så äckligt och irriterande att jag snabbt gav upp. En annan Julie Andrews-film jag heller aldrig sett klart, är SOUND OF MUSIC - jag skrattar så mycket att jag inte kommer förbi förtexterna.

Däremot har jag sett John Lee Hancocks film SAVING MR. BANKS, som handlar om inspelningen av MARY POPPINS - eller snarare månaderna innan de spelades in. Och detta är en bra, rekommendabel film. Emma Thompson Golden Globe-nominerades för sin huvudroll som Pamela L Travers; författarinnan som med start 1935 skrev bokserien om Mary Poppins. Filmen börjar med att mrs Travers, efter en längre tids tjatande, låter sig övertalas och reser från trygga London till Kalifornien för att träffa Walt Disney (Tom Hanks), som vill filmatisera de populära böckerna.

Mrs Travers visar sig vara en mycket bestämd dam. En riktig subba, faktiskt. Sur och tvär, ovillig till att samarbeta, lika okunnig som ignorant när det gäller filmskapande - och Walt och hans personal som försöker arbeta fram ett manus och få damen att skriva under kontraktet sliter sitt hår. Det verkar fullkomligt hopplöst. Travers vill absolut inte ha med några sångnummer, än mindre några animerade inslag, hon har tröttnat på färgen rött, så den får inte förekomma (!), mr Banks får inte ha mustasch, och så vidare - och hon hotar hela tiden med att hon ska resa hem. Hennes beteende för mina tankar till Margaret Thatcher!
Parallellt med detta skildras mrs Travers' barndom i Australien och hennes relation till sin kärleksfulle men alkoholiserade far (Colin Farrell). Uppväxten var visst tuff där.

Jag tycker nog att scenerna från Australien stjälper filmen en aning. Visst är de viktiga för berättelsen och PL Travers' karaktär, men det blir lite för smörigt och sentimentalt - på ett sätt som säkert går hem hos den stora publiken. Men annars är det här underhållande. Jag har alltid varit svag för filmer om film och filminspelningar, och det är kul att titta in bakom kulisserna hos Disney. Tom Hanks är bra som Uncle Walt, miljöerna känns realistiska, liksom det tidiga 1960-talets Disneyland. Bra är även Bradley Whitford, BJ Novak och Jason Schwartzman som Don DaGradi och bröderna Robert och Richard Sherman; de hårt prövade killarna som skrev manuset till- och sångerna i MARY POPPINS. Favoritskådisen Paul Giamatti har en mindre roll som sympatisk chaufför. Emma Thompson är strålande och borde tilldelats en Oscar för sin prestation.
En kul detalj är att filmen inleds med den logotype Disney använde för femtio år sedan.

(Biopremiär 14/3)

-->