Serier: Det var en gång i Frankrike, första och andra delen

DET VAR EN GÅNG I FRANKRIKE
Första delen: "Herr Josephs imperium"
Andra delen: "Korparnas svara flykt"
Av Fabien Nury och Sylvain Vallée
Albumförlaget

En gång i tiden - närmare bestämt på 1980-talet - var vi ganska bortskämda i Sverige. Då hade vi Horst Schröder och hans serieimperium. Horsts tidningar och böcker sålde inget vidare, men han vägrade att ge upp och envisades med att ge ut en stor del av världens främsta serier på svenska. Månad efter månad kom det mängder av tidningar och album från Horst, ett drygt decennium höll han och hans manskap ut, och som svensk serieälskare hade man på den tiden rätt bra koll på den sydeuropeiska seriemarknaden. Läste man om någon ny fransk, italiensk eller spansk serie i till exempel Bild & Bubbla; noterade vilka som vann olika seriepriser, kunde man nästan sätta en slant på att serien skulle dyka upp i någon av Horsts tidningar, som Epix eller Pox.

Numera har jag nästan ingen som helst koll på marknaden nere i ovan nämna länder. Låtsas jag! Jag är alldeles för dålig på franska för att kunna läsa och ha utbyte av ett seriealbum på detta språk, så jag köper inga franska album, men - jag prenumererar på nyhetsmail från vad jag gissar är samtliga fransk-belgiska serieförlag. Jag läser

igenom dessa mail, tittar på hemsidorna, noterar vad som ser intressant ut, och hoppas att de ska komma ut på begripliga språk som engelska eller danska.

En serie jag noterade häromåret var albumsviten "Det var en gång i Frankrike" av Fabien Nury och Sylvain Vallée. Föga anade jag att serien inte bara skulle komma ut på ett begripligt språk; den skulle til och med komma ut på svenska. Det är Albumförlaget som ligger bakom utgivningen - ett litet göteborgsbaserat förlag som specialiserat sig på fransk-belgiska serier och som 2013 fick Svenska Serieakademins förtjänstdiplom för sin kulturgärning. Två volymer av totalt sex har hittills kommit ut; inbundna, flotta och tryckta på bra papper - så som serier ges ut i Frankrike.

När jag började att läsa hade jag aldrig hört talas om Joseph Joanovici. Jag konstaterar att mannen funnits i verkligheten, på 1990-talet kom det ut en bok om honom, och 2001 gjordes en fransk TV-serie, som anklagades för att skönmåla sin huvudperson. Baksidestexten på båda albumen lyder "Föräldralös. Invandrare. Skrothandlare. Miljardär. Kollaboratör. Motståndsman. Kriminell för vissa, hjälte för andra…" (Den sista meningen får mig osökt att tänka på Jonah Hex, som var "A hero to some, a villain to others"...); det står alltså egentligen inget om handlingen, men dessa ord beskriver det hela ganska väl. Juden Joseph Joanovici föddes i Ryssland, troligen 1905, och kom till Frankrike 1925, där han slog sig ner i Parisförorten Clichy; en plats välkänd för alla som läst Henry Miller. Där startade han och hans bror ett företag; de blev framgångsrika som skrothandlare, Monsieur Joseph tjänade stora pengar - och hans affärer och leverne blev alltmer suspekt. Under andra världskriget förhandlade han- och gjorde affärer med nazisterna, och frågan är om han i hemlighet motarbetade dem och egentligen hjälpte motståndsrörelsen, eller om han bara ville rädda sitt eget skinn och göra mer pengar - och förrådde sitt eget folk. Två album in i albumsviten står det förstås inte klart - och Joseph Joanovici är en väldigt osympatisk och manipulerande person. Han till och med ser obehaglig ut; först tyckte jag att Vallées porträtt såg ut som rasistiska nidbilder, men efter att ha sett foton på karln konstaterar jag att han verkligen såg ut så.

Ordet "serieroman" - eller "graphic novel" (det fula "grafisk roman" vägrar jag använda) - har blivit rätt missbrukat de senaste två-tre decennierna. I USA har man en tendens att kalla allt som håller det vanliga europeiska albumformatet för graphic novel. Jag minns att en skribent i Bild & Bubbla gjorde sig lustig över Marvel, när de för mer än trettio år sedan gav ut sina Marvel Graphic Novels, som egentligen bara var vanliga superhjälteserier, fast lite längre och tryckta i större format och på bättre papper. Och här i Sverige brukar man ofta dra till med serieroman när det kommer ett album med svensk upphovsman. Vad är det för fel på "seriealbum"? Låter det för billigt?

Men: "Det var en gång i Frankrike" är verkligen en serieroman i ordets rätta bemärkelse. Det här är ett ambitiöst projekt, en stor, episk, komplex, myllrande berättelse jämförbar med en tegelstensroman eller en påkostad miniserie för TV. Och det är bra! Jag inser hur mycket jag har saknat den här typen av serier. Vallée är en mycket skicklig tecknare och bildberättare, han är duktig på att teckna ansiktsuttryck, och sidorna är stämningsfulla. Jag dröjer mig ofta kvar och betraktar alla detaljer.

Det hela berättas filmisk - och ska jag anmärka på något, är det på den uppbrutna kronologin. Förvissa tycker jag att uppbruten kronologi oftast är onödigt, eftersom det sällan tillför berättelsen något. Tvärtom blir det ofta bara lite tillkrånglat. Visst förvirring uppstår ett flertal gånger i synnerhet i det första albumet, då man hoppar kors och tvärs mellan 1920-, 1940- och 1960-tal.

Upphovsmännen försöker efterlikna filmen här; på film kan det ske ett scenbyte som innebär ett tidshopp, och efter en liten stund tonar plats och årtal in. Fabien Nury kan ibland låta flera serierutor passera innan en textplatta med tid och plats dyker upp - och det var inte alltid jag kopplade hoppet i tiden innan dess. Jag tycker dessutom att det slängs in lite för många personer och namn för snabbt i första albumet, men det är kanske en nödvändighet - och jag gissar att det hela snart blir mer överskådligt och greppbart.

För att sammanfatta, tycker jag att detta är en mycket bra serie av en typ som är alldeles, alldeles för ovanlig på den svenska marknaden. Och det är bara att konstatera att Epix är en saknad tidning.