Bio: Winter's Tale

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox Sweden/Warner Bros.

Oj.

Wow.

Jösses.

När jag lämnade biosalongen efter pressvisningen var jag tvungen att kontrollera så att min haka satt där den skulle - jag var rädd att den skulle ligga kvar på golvet. Det här nämligen en film som kan placeras in i facket "Vad i helvete är det vi sitter och tittar på?!".

WINTER'S TALE, en dunderflopp på bio i USA, bygger på en roman från 1983 av Mark Helprin och för regin står långfilmsdebuterande Akiva Goldsman, en man som mest är känd som producent och manusförfattare (KLIENTEN, JURYN, BATMAN FOREVER, A BEAUTIFUL MIND, DA VINCI-KODEN, I AM LEGEND med flera). Fast som en kollega påpekade: det skulle lika gärna kunna vara M Night Shyamalan som gjort WINTER'S TALE. Innehållsmässigt är det snarlikt Shyamalans filmer - men det berättas lite bättre. Vilket inte innebär att det är en bättre produkt än Shyamalans grejor. Eller något som liknar en bra film. För det är det inte.

Det är möjligt att mycket av det som försiggår i filmen fungerar och blir begripligt i boken. Men i filmen fungerar ingenting alls. Det här är en fullkomligt vansinnig soppa som försöker kombinera fantasyäventyr med sentimental Harlequinromantik och andlighet. Tårdrypande new age-flum och VM i överspel. Riktat till fjortonåriga flickor, skulle jag tro. TWILIGHT-publiken.

WINTER'S TALE börjar i New York år 2014 med att Peter Lake (Colin Farrell) traskar in på Central Station och tänker tillbaka i tiden. Han är så duktig att han kan tänka tillbaka på när han var bebis. I slutet av 1800-talet! Hans föräldrar försöker invandra till USA, men släpps inte in på grund av tuberkulos. Då stoppar föräldrarna lille Peter i en modellbåt de hittar och låter den driva in till New Yorks hamn (Hej, Moses!). Modellbåten måste ha varit väldigt bra, eftersom den aldrig tippade över och hela tiden drev åt rätt håll.

Därefter är det 1915, ungefär, och Peter Lake lever som tjuv - och jagas av en massa onda män i plommonstop. Dessa leds av den synnerlige onde Pearly Soames (Russell Crowe), som ibland får demonansikte och huggtänder - eftersom han är något slags ond ängel. Peter har dock flyt och hittar en vit häst - och det är inte vilken häst som helst. Det är en magisk, flygande häst!

Peter kommer undan och råkar hamna vid den rike Isaac Penns (William Hurt) lyxiga bostad. Peter bryter sig in för att stjäla, men träffar då Isaacs 21-åriga dotter Beverly (Jessica Brown Findlay). Hon är söt och charmig - och döende i lungsot! Hon pratar om stjärnorna på himlen och hon och Peter blir genast förälskade i varandra. Han älskar henne så djupt att han inte kan dö! Det är därför han fortfarande lever och inte har åldrats år 2014.

Will Smith dyker upp som ond demon som häckar in ett mörkt rum och rådgör med Soames, som ständigt letar efter Peter - men även efter en kvinna med rött hår. Beverly har rött hår, så elände lär följa. Tårarna sprutar! Oj, vad sorgligt det blir. Och inte blir det bättre i nutid. Av vad som tydligen inte är en slump träffar Peter på den ensamstående Virginia (Jennifer Connelly) vars dotter är döende i cancer. Men Peter tror att han är magisk och kan rädda henne. Soames lurar fortfarande i skuggorna. Kommer tårarna att spruta? Ja, det kommer de att göra.

Mina tårar sprutade också. Beroende på att jag ibland skrattade så att jag grät. Oj, oj, oj! Det här trotsar all beskrivning. Det här är osannolikt dumt. Riktigt korkat. Det är lite luddigt vad det hela går ut på och vilka alla är - och varför. Men det handlar om ont mot gott, Peter Lake är en Kristussymbol och frälsare, kärleken övervinner allt, och när man dör blir man visst en stjärna på himlen.

Flera frågor hopar sig. Främst undrar jag över Colin Farrell som Peter Lake. Han fyller 38 i vår. Tydligen ska han föreställa en kille i tjugoårsåldern. Peter Lake ser väldigt mycket äldre ut än Beverly Penn. Och tycker inte målgruppen - de unga tonårstöserna - att Farrell är för gammal?

Russell Crowe spelar över som om världen håller på att gå under. Han har ärr i ansiktet och pratar med konstigt dialekt och verkar parodiera en sjörövare. Folk håller ibland långa, krystade monologer. Barnen är alla lillgamla och fäller filosofiska, onaturliga repliker om stjärnor, livet och döden. 89-åriga Eva Marie Sainte dyker upp mot slutet i en mindre roll.

Jag är inte förvånad över att WINTER'S TALE floppade och fick usel kritik i USA. För att kunna uppskatta det här måste men vara ett naivt, överkänsligt barn utan några som helst referensramar. Det här är löjeväckande och i det närmaste en kalkonfilm. En ofrivillig skrattfest. Jag undrar hur alla dessa fina skådisar hamnade här. Jennifer Connelly, hur kan du göra så här mot mig?

Okej, så vad sätter jag för betyg på detta? Det får allt bli detta specialbetyg:

 

(Biopremiär 21/2)