Serier: Åsa-Nisse 2013

ÅSA-NISSE 2013
av Leif Bergendorff och Patrik Norrman
Bokförlaget Semic

Det finns ett par personer som följt mig genom större delen av livet. Två av dem är Åsa-Nisse och Patrik Norrman.
Jag har fortfarande aldrig läst Stig Cederholms originalberättelser om Åsa-Nisse, men som barn såg jag förstås filmerna om figuren. Det hände även att jag läste den tecknade serien, men det var mer sällan. Dock blev som kanske är bekant Åsa-Nisse min biljett till professionellt serieskapande; jag blev erbjuden att börja skriva manus till serien 1989 - och självklart tackade jag inte nej. Mina första avsnitt publicerades 1990 och jag skrev sammanlagt 130 manus - fast hur många av dessa jag verkligen sålde och fick se publicerade vet jag inte. Dock går de fortfarande i repris lite då och då, vilket även gäller för mina femtio 91:an-avsnitt.
Patrik Norrman debuterade 1979 i det tredje numret av Svenska Serier; en tidning som betydde oerhört mycket för mig och min karriär. Innehållet i tidningen var minst sagt ojämnt, det mesta var under all kritik, men några av de medverkande gjorde stort intryck på mig och blev något slags pseudostjärnor. Inte helt oväntat var det dessa som gick vidare och blev professionella serietecknare. Alf Woxnerud, Micke Grahn, Hasse Lindahl - och Patrik Norrman, för att bara nämna fyra (själv medverkade jag i andra omgången av Svenska Serier; den lades ner efter ett par år för att sedan återuppstå i slutet av 1980-talet). Norrman gjorde läckert tecknade funny animal-serier med, tyckte jag då, bisarrt och crazy innehåll.
Åsa-Nisse är känd för att vara en dålig, tråkig och tjatig serie. När jag skrev serien gjorde jag mitt bästa för att göra den åtminstone liiite mer intressant. Jag stoppade in figuren RoboFjärsman i ett avsnitt, och ofta förekom mina vänner som bifigurer - till exempel kan man se förre serieförläggaren Ingemar Bengtsson som ledare för Ingemar Bengtsson-ligan i ett avsnitt. Men några större förändringar blev det inte. Seriens huvudförfattare de senaste fyrtio åren har varit Leif Bergendorff. Han har idag skrivit över 2000 avsnitt! Men ärligt talat: han borde ha gett upp för längesedan.
I årets julalbum debuterar Patrik Norrman oväntat som Åsa-Nisse-tecknare. Den ursprunglige tecknaren Gösta Gummesson dog 2012 och ett par andra tecknare har försökt sig på serien. Norrman låter Nisse, Klabbarparn och de andra figurerna se ut som de alltid har gjort, men i övrigt har han tagit sig en del trevliga friheter. Stilen är lite grövre och ruffigare, men samtidigt mer levande. Bildspråket är mer varierat med dramatiska perspektivväxlingar och annat, bifigurer är tecknade i en helt annan stil än Gummessons gubbar, och Nisse och de andra har försetts med ovanligt många ansiktsuttryck, åtminstone ser de ibland inte ut så som vi är vana vid att se dem.
Manusmässigt är det värre ställt. Betydligt värre. Albumet består av en rad korta avsnitt som lika gärna skulle kunna ha publicerats i serietidningen; de är inte anpassade för det större albumformatet. Avsnitten har alla en intressant sak gemensamt: de är nästan kliniskt befriade på poänger och skämt. Albumets andra episod, som handlar om en gök som flyger in i Nisses hus, begriper jag faktiskt inte alls. Jag läste om det flera gånger utan att förstå någonting. En episod ägnar fem sidor åt att komma fram till en dum ordvits om vatten i knäna. En tredje episod om en orienterare börjar lovande men slutar abrupt och helt utan poäng. I de fall det finns en poäng, är denna bara tunn och menlös. Dessutom är allting utdraget; alla episoder skulle kunna klaras av på en sida vardera. Högst.
Jag ser gärna Patrik Norrman teckna mer Åsa-Nisse, men något måste verkligen göras åt innehållet. Åsa-Nisse är en serie med anarkistisk potential; se bara på filmen ÅSA-NISSE - WÄLKOM TO KNOHULT, men man harvar på som man alltid gjort, fast sämre och mer oinspirerat. Vem tycker att det här är roligt idag, år 2013?
... Och varför utnyttjar man inte albumformatet och specialskriver en julserie som faktiskt håller albumlängd? Jag pitchade en sådan flera gånger på 90-talet men fick inget gehör.
Albumet kostar 69 spänn. Det är mycket pengar för en produkt man läser ut på inte alltför många minuter. Jag gissar att många vill ha pengarna tillbaka.

-->