Bio: Tålamodets sten

Foton copyright (c) Njutafilms
Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! Fransk-afghanistanskt. Ja, det blir till och med fransk-afghanistanskt-tyskt-engelskt, eftersom detta är en samproduktion mellan dessa länder, ser jag här.
TÅLAMODETS STEN? Snarare tålamodets stön. Jag såg trailern till den här och det såg väl intressant ut. Regissören Atiq Rahimi har filmatiserat sin egen prisbelönta bok och filmen var Afghanistans Oscarbidrag 2012. Golshifteh Farahani, som har huvudrollen, lever numera i exil i Paris efter att ha poserat naken i protest mot islams syn på kvinnor och deras klädsel.
Filmen utspelar sig i ett land som kanske är Afghanistan, det framgår inte och det är tydligen inte meningen; det är ett anonym, muslimskt krigsdrabbat land. I en sketen liten lägenhet bor en namnlös kvinna. Hennes äldre man ligger i koma. Där. I lägenheten. Paret har två barn som ibland vill leka med sin tradige far. Han bara ligger ju där. Kvinnan kan inte köpa medicin till gubben, eftersom hon inte har några pengar.

Det händer att det rullar in en stridsvagn eller två på gatan utanför och skjuter ett par skott. Då och då trillar det in soldater. Fientliga sådana.
Men i stort sett hela filmen utspelar sig i den sketna lägenheten. Gubben ligger i koma på golvet. Kvinnan håller monologer. Skitlånga monologer. Hon avslöjar hemligheter och berättar sanningar för sin man, som ju inte kan svara henne. Hon vet inte om han uppfattar vad hon säger.
Filmad teater. Hon pratar och pratar. TÅLAMODETS STEN är säkert en viktig och angelägen film. Jag nickade till. Satt och tänkte på HATCHET III, som jag sett kvällen innan.
Jag gillade slutet, men i övrigt är inte det här mitt bord.

(Biopremiär 13/12)