Bio: Perfect Mothers

Foton copyright (c) Njutafilms

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! Fransk-australiskt, till på köpet.

... Och hur tänkte Njutafilms här? Jo, jag fattar varför de köpte in PERFECTS MOTHERS. Baserad på en bok av Doris Lessing, med Naomi Watts och Robin Wright i huvudrollerna, och i regi av Anne Fontaine, som gjorde COCO - LIVET FÖRE CHANEL och EN BOHEM I PARIS. Men varför sätta upp det här på bio? Filmen skriker direkt-på-DVD - eller snarare TV-sändning mitt i natten.
Och det här är inte bra. Tvärtom, det här funkar inte alls och känns som en glorifierad Harlequinroman.

Lil och Roz (Watts och Wright) är bästa vänner sedan barndomen. De umgås så mycket att folk misstänker att de är ett lesbiskt par. De verkar alltid vara hemma hos varandra och de bor i stora lyxvillor i något som liknar en utopi på den soldränkta, folktomma australiska stranden. Lil har blivit änka, Roz' mustaschprydde make far till Sydney, eftersom han fått jobb där.

De här två kvinnorna har varsin son; Ian (Xavier Samuel) och Tom (James Frecheville). Under filmens första scener växer de här pågarna upp och blir runt tjugo. Lil och Roz ligger på stranden och tittar på sönerna som surfar och kvinnorna utbrister "Titta på dem, de ser ut som grekiska gudar!" - och javisst, de ser ut som utklippta ur en cigarrettannons ur en tax free-katalog från 1980-talet. Solbrända, personlighetsbefriade hunkar som verkar mer intresserade av sig själva och varandra, än av några utomstående.

När de vid ett tillfälle råkar vara ensamma hånglar Roz och Ian loss och går till sängs med varandra. Tom, som ska gå på toaletten, upptäcker detta, så han går genast till Lil och kastar sig över henne. Jepp, Lil och Roz inleder förhållanden med varandras söner. Och efter lite tvekan i början accepterar de detta. Enda problemet är att damerna är så mycket äldre och snart kommer de att bli ännu äldre. Dessutom måste de hålla kärleken hemlig för omvärlden. När för pojkarna jämnåriga flickor kommer in i bilen uppstår problem.

Visst. Intressant story, kinky på ett lite lustigt sätt. Glassigt foto. Robin Wright är onekligen väldigt tjusig. Men det här blir i slutändan bara ... dumt. Oj, vad dumt det är. Kanske beror detta på snubbarna som spelar Ian och Tom. De är riktigt irriterande och osympatiska, två redigt tradiga killar helt utan utstrålning. Om man nu inte tänder på grekiska statyer från antiken.

Tempot är långsamt, scenerna är långa och nästan lite eftertänksamma, ofta sitter rollfigurerna och tittar ut över horisonten och ser eftertänksamma ut även de, och filmen har nästan lika många slut som SAGAN OM KONUNGENS ÅTERKOMST. PERFECT MOTHERS slutar aldrig.

Fånig film. Jönsig film. Jag kan tänka mig att den kan gå hem hos tanter som vill snuska till det en aning. Men nu är inte jag någon tant.

Dessutom är filmen väldigt pryd. Vi får se Robin Wrights gump, men det är allt.

Jag gillade en flintskallig gubbe som upprepade gånger stöter på Lil.

 

(Biopremiär 13/12)