Bio: Ömheten

Foton copyright (c) Nonstop Entertainment
ÖMHETEN. Ömheten? Vaddå, ömheten? Varför heter filmen ÖMHETEN? Jo, det ska jag berätta för er. Titeln åsyftar min röv. Jag var och såg filmen igår; det var bara jag och två till i salongen, och när filmen var slut, var jag jävligt öm i röven. Således är detta en väldigt passande titel.
Detta är Sofia Norlins långfilmsdebut; hon har både skrivit manus och regisserat, och gör visst också en röst som hörs i ett radioprogram. Men det mest anmärkningsvärda är att ÖMHETEN är den första film som delvis finansierats med Stockholm Filmfestivals långfilmsstipendium för kvinnliga regissörer (resten av pengarna kommer bland annat från Telia och Filminstitutet). Men allvarligt talat - vore det inte bättre med en långfilmsstipendium för bra film, oavsett regissörens kön? För det här är inte bra. Tvärtom. Det är är riktigt dåligt.
Det hela handlar om några parodiskt svåra ungdomar i Kiruna, en stad där marken skälver under invånarnas fötter, både bokstavligt talat och bildligt. Sebastian Hiort af Ornäs från den ruttna SEBBE spelar Markus, som inte pratar norrländska och som gillar att sladda med sin rostiga Cheva. Han blir utkastad från fordonsprogrammet och tvingas börja jobba i gruvan, vilket han försökt undvika in i det längsta. Alfred Juntti spelar en kille som tydligen heter Daniel. Han har nog inte en enda replik. Hans far är alkis och gillar att boxas. Daniel trivs inte. Lina Leandersson, som var vampyren i LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN, är en tjej som heter Zerin och som gillar att fotografera och tävlingssimma. Ja, och så finns här en liten tjej som heter Emma (Ella Nordon) som dansar balett.

Nå, och vad gör då de här figurerna?
Ingenting. Eller inte speciellt mycket. Det händer nästan ingenting och det som händer är ointressant, tråkigt och ofta direkt obegripligt. Om det nu är meningen att man ska uppfatta någonting som eventuellt gick mig över huvudet. Förvisso är ju norrlänningar tystlåtna, påstås det, men de här personerna ger intryck av att vara psykiskt sjuka - enligt svensk filmtradition. Här finns inga normala människor, inga som beter sig som vanligt folk. Markus går omkring och är förbannad, men ibland träffar han en blond tjej som han ger blommor och kliar på ryggen. Daniel boxas med sin farsa, sedan skickar han ett gäng busar på gubben, innan han tar ett hagelgevär och beger sig ut i vildmarken, där han vandrar i en evighet, skjuter en ren och ångrar sig. Zerin simmar och vinner inte en tävling och får ett par simglasögon i 17-årspresent. Emma dansar och ibland promenerar hon i naturen och på en soptipp.

Norlins film har ett ganska bra filmfoto. Det är rätt snyggt. Men det är väl allt. ÖMHETEN känns som en parodi på svenska dramer. Filmen varar bara 80 minuter, men den känns betydligt längre, eftersom den är långsam, händelsefattig och mördande tråkig.Ja, herregud, vad tråkig den är. Tio miljoner kronor ska filmen ha kostat. Filmen kommer självklart aldrig att spela in dessa miljoner - och jag har ingen aning om vad pengarna gått till.
Det här är en film gjord utan någon som helst målgrupp i åtanke. Den verkar heller inte ha något som helst syfte. Sofia Norlin vill säkert säga något, men eftersom det hela är så fragmentariskt och ibland direkt löjeväckande pretentiöst, framgår det inte vad hon är ute efter.
Filmmusiken består till större delen av någon som blåser i flaskor. Åtminstone låter det så.
ÖMHETEN pressvisades samtidigt som ESCAPE PLAN. Jag valde att se den sistnämnda. Jag gjorde ett korrekt val. ÖMHETEN är så kass att till och med dess trailer fick mig att vilja lämna salongen.
Alexandra Dahlström medverkar i en scen och spelar lärarinna. Hon är ju söt.

(Biopremiär 6/12)

-->