Bio: Rush

Foton: Jaap Buitendijk (c) Rush Films Limited/Egoli Tossell Film and Action Image

En gammal kollega skrev en gång att den enda orsaken till att folk ser på Formel 1 är för att få se bilar krascha. Varför vill man annars titta på bilar som kör runt, runt, runt, runt? När jag var barn tyckte jag att det var tufft med Formel 1, jag vet inte riktigt varför, men det gick fort, lät högt, och bilarna var fräna. Fast jag intresserade mig aldrig för sporten. Jag fick Ronnie Petersons bil som leksak, jag minns när Peterson omkom, och jag minns att jag tyckte att James Hunt var ett tufft namn - det lät som en seriehjälte.

Gillar man bilar som kör runt, runt, runt finns det en chans att man kan uppskatta den oerhört jämne regissören (alla hans filmer är lika slätstrukna) Ron Howards nya film RUSH, som han handlar om rivaliteten och vänskapen mellan engelsmannen James Hunt (Chris Hemsworth) och Niki Lauda (Daniel Brühl) under 1970-talet.

Engelsmannen Hunt är en partysnubbe, en jävel på fruntimmer, och tar inte så allvarligt på saker och ting - fast han är bra på att köra bil. Österrikaren Lauda är tyskt perfektionistisk, stiff och hans liv går enbart ut på att köra racerbil. De två blir omgående fiender med respekt för varandra. Och så kör de bil.

Öööööön! Öööööönnnn! Ööööööööööönnnnn! 

Lauda kraschar och är nära att dö, men pusslas ihop och återkommer som Frankenstens monster. Och så kör de bil igen.

Öööööön! Öööööönnnn! Ööööööööööönnnnn!

Och så blir de vänner. Typ.

Jag känner en tjej som arbetar i den internationella Formel 1-cirkusen. Hon tyckte inte att den här filmen var något vidare. Och nej, det tycker inte jag heller. Det här är en sådan där film där man kan gå ut och göra sig en macka, uträtta sina behov, och komma tillbaka och konstaterar att bilarna fortfarande kör runt, runt, runt på den ena banan efter den andra.

Daniel Brühl pratar med skön tysk brytning och beter sig som en bensindriven robot. Bästa scenen är när han ligger på sjukhus och tvingas gå igenom en plågsam process, men klarar av det, eftersom han samtidigt tittar på Formel 1 på TV. Olivia Wilde är också med och skänker lite fägring åt det här.

RUSH känns mest lång och småtrist. Formulär 1A. Den upplevs kanske som bättre om man är intresserad av motorsport, men tävlingarna är inte alltför medryckande filmat. De är säkert realistiska, men inte särskilt kul eller spännande. Ronnie Peterson nämns vid ett tillfälle, men jag tro inte att man får se någon som spelar honom.

Det vore mycket intressantare med en film om James Hunts bisarra - och korta - karriär efter det att han slutade tävla, vilket han gjorde kort efter Petersons olycka. Då dök han upp som bisittare och kommentator i TV, figurerade i lekprogram och andra konstigheter, festade allt hårdare - och dog i en hjärtinfarkt 45 år gammal. Det vore något att berätta om!

Blanda nu inte ihop Ron Howards RUSH med Tonino Riccis postapokalyptiska äventyr RUSH från 1983! Eller någon annan film som bär titeln. Det finns nämligen en hel del. Senast ett Dolph Lundgren-raffel, ser det ut om.

(Biopremiär 4/10)