Serier: Spirous äventyr 52: I Vipers klor

Fabien Vehlmann och Yoann

Spirous äventyr 52: I Vipers klor

Egmont Kids Media Nordic

Efter att inte ha läst något Spiroualbum sedan nummer 42 fick jag förra årets album, “Den mörka sidan av Z”, i min hand. Det var inget vidare. Här har vi så årets album, återigen av Vehlmann (manus) och Yoann (bild), som är det nuvarande Spirouteamet. 

… Och det här är bra! Ja, det är till och med riktigt bra. Överraskande bra. Och överraskande roligt - här och var skrattade jag högt.

Upplägget är minst sagt ovanligt för att vara en fransk-belgisk komisk äventyrsserie. Figuren Spirou fyller faktiskt hela 75 år i år. I Belgien har han fortfarande sin egen serietidning - och i själva serien arbetar Spirou och hans vapendragare Nicke just på tidningen Spirou. De till och med nämner att blaskan är 75 år - men själva har de inte åldrats en dag.

 
När äventyret börjar har tidningen Spirou oväntat dragits inför rätta. En hetsig åklagare anklagar tidningen för “Oanständiga sexscener! Vulgariteter! Ett systematiskt nedsvärtande av vårt samhälles värderingar!” och “Äventyr som i själva verket mest verkar vara ett medium för dessa sjuka individer att få utlopp för sina våldsamma och djuriska fantasier!”. Tidningen döms till att betala en miljon euro i skadestånd - något de förstås inte har råd med.

Men då händer något oväntat: ett mystiskt företag som heter Viper kommer till undsättning. Viper köper förlaget Dupuis och räddar därmed Spiroutidningen. Spirou själv flygs till Marmeladöarna, där Vipers huvudkontor ligger. Det här är en ögrupp bebodd av de rikaste av de rika, alla lever i extrem lyx. Men det visar sig förstås att det är något skumt med det hela.

Viper är ett maktgalet och mäktigt företag. De kräver att alla ska dansa efter deras pipa. De som vägrar hålls som fångar på Marmeladöarna - och Spirou träffar på andra uppköpta hjältar som Läderläppen och Indiana Croft, och några rockmusiker som är fast på öarna. Spirou lyckas fly, men få inte bara Viper efter sig utan agenter från hela världen.

“I Vipers klor” ser förstås ut som ett vanligt Spiroualbum - men innehållsmässigt ligger detta väldigt nära vad som förr kallades “vuxenserier”. Jag vet inte om jag hade begripit det här albumet om jag vore barn. Men som satir över media, kapitalism, mäktiga företag och övervakningssamhället är det här fantastiskt bra.

Tecknings- och berättarmässigt är detta album utomordentligt. Det är inspirerat, skickligt, och medryckande berättat - det är bra driv i det här.

I en bättre värld hade det publicerats åtminstone ett album med en fransk-belgisk äventyrsserie i veckan. Idag får vi kanske två om året. Om vi har tur.

(Denna recension skrevs för augustinumret 2013 av Nya Upplagan. Tyvärr lades tidningen ner innan numret hann komma ut)