Bio: Familjen Persson i främmande land

Foton copyright (c) Folkets Bio

Ibland har man tur när man går på bio. Som igår. Jag missade pressvisningen av Åsa Blancks och Johan Palmgrens dokumentär FAMILJEN PERSSON I FRÄMMANDE LAND och fick således gå på en ordinarie visning. Och det var jag ensam om. Det var bara jag som ville se den. Jag satt helt ensam i salongen och det var förstås härligt.

Men jag kan förstå att inte fler ville se filmen. Dels hade sommaren gjort comeback och det var härligt varmt ute - och dels är den här dokumentären ett TV-program från SVT. Det visas snart på TV, så varför betala dyrt för att se det på bio?

Pelle Persson lämnade Ballingslöv i Skåne för 40 år sedan. Han hamnade så småningom i Pakistan, där han gifte sig med en kvinna med en enorm vårta på näsan. De fick två döttrar och familjen bor tillsammans med några andra släktingar i en synnerligen skabbig kåk med ett enda rum.

Pelle älskar Pakistan men han tycker inte alls om den medeltida kvinnosynen där, så lagom till sin 70-årsdag tänker han ta familjen med sig och flytta hem till Sverige - allt för döttrarnas bästa. Den äldsta är 25 år. Familjen hamnar i Hässleholm och genast uppstår problem. Pelle kommer tillbaka till ett helt annat land än det han lämnade. Han hade dessutom inbillat sig att livet i Sverige flyter helt problemfritt. Tyvärr hade han misslyckats med att fixa bostad åt familjen, så de första månaderna tvingas de bo i en husvagn i en trädgård. Pelle får först inte ut sin pension och familjen får inga jobb.

Hässleholm känns nästan lika exotiskt för mig som för familjen Persson. Herrejösses, vad bonnigt det är där! Och det är väl inte så konstigt, Vinslöv ligger inte långt därifrån. Jag hade blivit vansinnig och jag hade bott där. Å andra sidan hade jag inte stått ut två minuter i hemmet i Pakistan.

FAMILJEN PERSSON I FRÄMMANDE LAND är bitvis en småkul film. Familjemedlemmarna är sympatiska och en del av de övriga medverkande är lite lustiga. En grannfru pratar om "köttförs med lök - myyyycket lök!". Jag trodde att familjen även skulle råka ut för misstänksamhet och rasism i den där hålan, men det märks det inget av. Folk verkar acceptera pakistanierna, som vantrivs efter att ha fått sin vision av Sverige som paradiset krossad.

Blanck och Palmgren har följt familjen Persson under flera år. Jag vet inte hur många år de har filmat och vilket år de började, men vid ett tillfälle förflyter både ett och två år under några korta klipp.
Det var ganska smärtfritt att se den här filmen, den var överraskande underhållande - men den är åt helsike för lång med sina 90 minuter. Och jag förstår inte vad den ska upp på bio att göra.

(Biopremiär 23/8)