Bio: Bon appétit!

Foton copyright (c) Scanbox
Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! ... Igen! Och den här gången handlar det om en film man inte bör se på fastande mage - och om man trots allt gör det, bör man se till att det finns gott om mat efter visningen. Jag lämnade pressvisningen vrålhungrig!
Filmens franska originaltitel är LES SAVEURS DU PALAIS, vilket betyder "slottets smaker". Dess engelska titel är HAUTE CUISINE. Här i Sverige blev titeln alltså BON APPÉTIT. Men oavsett titel: detta är matporr i dess ädlaste form!
Christian Vincents film bygger på den sanna historien om en viss Danièle Delpeuch som utsågs till Francois Mitterands privata kock. Mer än så vet jag inte om Madame Delpeuch. I filmen heter hon Hortense Laborie och spelas av Catherine Frot (som är lite lik Fionulla Flanagan; Molly Macahan). Hortense har en gård på vischan och blir en dag kontaktad av folk från regeringen. Och vet inte varför och vad de vill att hon ska göra, men hon skickas till Elyseepalatset i Paris, där hon ska basa över den i filmen namnlöse presidentens privata kök med ett stort antal anställda. Någon hade visst tipsat presidenten om Hortense och att hon lagar mat precis så som mormor gjorde (men om så är fallet måste mormor ha varit stjärnkock på en lyxkrog).

Hortense går in för sitt arbete med liv och lust. Maten uppskattas, jag närmast dyrkas, av presidenten - men personalen gillar inte Hortense och hennes metoder. Ibland träffar Hortense presidenten, vid ett tillfälle kommer han ensam ner i hennes kök för att passionerat prata om kokböcker och råvaror. Han ser ut att vara hundra år gammal och spelas av den ny 88-årige Jean d'Ormesson. Pressen på Hortense blir dock för hård ett ett par år.
Här finns även en ramhandling som utspelar sig ett par år senare. Nu jobbar Hortense som kock på en forskningsstation på Sydpolen (inspelat på Island). Kontrasten är stor. Ett litet australiskt TV-team försöker upprepade gånger att intervjua henne utan att lyckas.

Denna ramhandling känns lite onödig. Australierna känns inte speciellt övertygande och en del av slutscenerna, som en teaterpjäs, känns väl fåniga - på ett typiskt franskt sätt. Men i övrigt är BON APPÉTIT! en synnerligen trevlig film. Javisst, det är en bagatell, men den är underhållande för stunden, småkul, och kärleken till mat smittar verkligen av sig. Veganer göre sig icke besvär att se filmen. Vincent och hans kameraman frossar verkligen i bilder på matlagning och maträtter, och låter samtidigt rollfigurerna berätta i detalj vad det är de tillagar och hur de tillagar det. Sällan har det franska köket sett så gott ut!
Åh, herregud. Jag sitter här och dreglar på tangentbordet. Måste ta något att äta. Nu!

 





(Biopremiär 19/7)

-->