Bio: Förtroligheten

Foton copyright (c) Scanbox Vision
Jag har gjort det till min pryl här på TOPPRAFFEL! att ensam recensera alla biopremiärer i Malmö. Jag är nog ganska ensam om det. Detta innebär förstås att jag ser en fruktansvärt massa filmer jag aldrig skulle se i vanliga fall, och jag skulle definitivt inte betala för att utsättas för dem.
Jag lämnar aldrig biovisningar. Okej, jo, det har hänt på marknadsvisningar i Cannes. Men där visas oräkneliga filmer precis hela tiden och hamnar man på en fullkomligt hopplös film är det bara att smyga och och se något annat. Men jag lämnar inte vanliga visningar och inte pressvisningar. Till skillnad från vissa andra. Inga namn, men jag har sett hur kända kritiker går efter en halvtimme, men ändå recenserar filmen.
Jag hade inte brytt mig om att läsa om det svenska dramat FÖRTROLIGHETEN innan jag småsömnig gick till pressvisningen. Fast med en sådan titel - och en sådan skitful filmaffisch - förväntade jag mig mitt värsta. Filmen är gjord av en ung göteborgare som heter William Olsson. Han har tidigare gjort en amerikansk film med Gretchen Mol som heter AN AMERICAN AFFAIR. Manuset till FÖRTROLIGHETEN är skrivet av Angus MacLachlan, som skrev JUNEBUG, och bearbetat av Olsson.
Det hann inte gå många minuter innan jag kände att, fan, jag vill inte se det här. Jag. Vill. Inte! Se. Det Här!
Redan ett par sekunder in, under förtexterna, kom första varningssignalen, när det står att filmen är gjord i samarbete med Sveriges Television. Jaha, ännu ett TV-drama som går upp på bio. I första scenen, i öppningsbilden, sitter tonårstjejen Selinda (Alba August, dotter till Bille och Pernilla), i en fönsterkarm och säger "Jag mår dåligt," eller något ditåt. Hennes far (Johan Gry) sitter mitt emot och efter en konstpaus kommenterar han det dottern sagt. En utdragen, pausfylld, teatral och konstlad dialog följer.

Hus och diverse miljöer filmas och jag tänker att fan, vad fult det är. Filmfotot, alltså. Och det är mest när- och halvbilder på skådespelarna. Som i ett ordinärt TV-drama från 1970- eller 80-talet. Johan Grys rollfigur är tydligen psykolog eller något, men går själv i terapi, vilket ses i en utdragen scen med teatral dialog och konstpauser. Han är gift med Helena af Sandeberg och jag börjar genast att undra hur länge det ska dröja innan vi får se henne naken. Hon är ju alltid naken i sina filmer. Det står kanske i hennes kontrakt. Men än så länge får vi bara se henne berätta en tråkig anekdot över ett glas vin på en tråkig parmiddag, där Johan Gry står tyst och tittar ut genom fönstret så länge att gästerna går. Sedan får vi se henne i en köksscen där familjen äter middag och barnen inte vill sitta still.
... Och jag känner hela tiden JAG VILL INTE TITTA PÅ DET HÄR!!!
Jag kämpade. Skulle jag mot mina principer gå? Det här var så vansinnigt tråkigt och irriterande att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Klockan var bara strax över tio på förmiddagen. Det var gassande solsken därute.
Men jag slapp fatta ett beslut. En dryg kvart in i filmen somnade jag. Perfekt!
Jag vaknade till, jag vet inte var i filmen, men det stånkades och stönades från duken, så jag tittade upp med ett öga och fick se Helena af Sandeberg ha sex. I knew it! Men jag somnade genast om.
Vaknade igen och äcklades lite av en salivsträng mellan min mungipa och skjortbröst. Örk! I filmen var folk upprörda och pratade om en maskerad man med en kniv. Va? Vad hade hänt? Hade jag missat något fräsigt? Hade Jason dykt upp och slaktat traderövarna i rollistan? Nä, jag vet inte, och jag somnade om.
När jag åter vaknade rullade eftertexterna. Jag gick ut och in på Science Fiction Bokhandeln och bläddrade i några superhjälteserier.

När jag nu letar upp bilder till denna text hittar jag följande handlingsreferat för er som mot förmodan vill se filmen:
"Natten efter festen i det välbärgade villakvarteret smyger en maskerad man in i det sovande huset och antastar familjens femtonåriga dotter Selinda under knivhot. Händelsen skakar kärnfamiljen i dess grundvalar och sprickorna vidgas. Pappan som länge försakat familjen för jobbet anklagar sig själv över att inte ha förmått skydda sin dotter. Mamman vänder sig inåt och försöker förtränga händelsen. Selinda ser sig inte som ett offer men speglar sig i sina föräldrars förtvivlan. Som vanligt, lägger ingen märke till den tyste lille 7-årige pojken Nicke som ser allt."
Lockande värre.
Okej, eftersom jag sov 85% av FÖRTROLIGHETEN kan jag förstås inte recensera den. Men jag sov väldigt gott, så jag sätter följande betyg:

(Biopremiär 14/6)