TOPPRAFFEL! sörjer: Ray Harryhausen

Specialeffektpionjären och stop motion-mästaren Ray Harryhausen har gått bort, 92 år gammal.

Jag tittar på Ray Harryhausens filmografi och funderar på om jag faktiskt såg någon av filmerna när jag växte upp - eller om det var först som vuxen jag såg dem. Den enda jag minns är Harryhausens sista film som effektmakare; GUDARNAS KRIG från 1981. Jag minns att den gick på bio och att jag ville se den - men det dröjde tills den TV-visades på 1990-talet. Mina vänner och kollegor i utlandet har fina minnen av massor av TV-sändningar av FANTOMEN FRÅN AFRIKA (MIGHTY JOE YOUNG), DEN HEMLIGHETSFULLA ÖN, DET GYLLENE SKINNET (JASON AND THE ARGONAUTS) och flera andra - men jag kan inte påminna mig om att de här filmerna gick på svensk TV på 70- och 80-talen.

Det gyllene skinnet

Nåja. Tack vare böcker och tidningar blev jag tidigt medveten om Ray Harryhausens existens och med tiden betade jag av majoriteten av de filmer han var inblandad i.

Ray Harryhausen, som sedan barndomen var polare med science fiction-författaren Ray Bradbury, började göra stop motion-filmer hemma i garaget som tonåring. 1949 jobbade han på KING KONG-skaparen Willis O'Briens FANTOMEN FRÅN AFRIKA, en film som vann en Oscar för bästa visuella effekter.

Därefter kom klassikerna kloss i kloss. ANFALL FRÅN RYMDEN (EARTH VS. THE FLYING SAUCERS) innehåller en rad klassiska scener med klassiska effekter. Mest känd är Harryhausen för de mytologiska äventyrsfilmerna. SINBADS TUSEN ÄVENTYR (1958) var den första av dem.

Anfall från rymden

Den antagligen mest kända episoden i en Harryhausenfilm torde vara striden med de levande skeletten i DET GYLLENE SKINNET (1963). När Sam Raimi gjorde sin tredje EVIL DEAD-film ARMY OF DARKNESS var han kraftigt inspirerad av dessa skelett, och skapade sin egen skelettarmé - som var medvetet aningen primitivt animerad. För det är ju trots allt så med Harryhausens effekter, att de såg aldrig någonsin realistiska ut. Men de hade trots detta något speciellt som skapade en sense of wonder. Idag är de väldigt charmiga. Fast å andra sidan, jag hade kanske skitit knäck om jag var tio år på 50-talet och såg Harryhausens monster på stor duk.

Ray Bradbury, Forrest J Ackerman och Ray Harryhausen. Ackerman är den ende av dem jag träffat.

Som ni noterar skriver jag hela tiden "Harryhausenfilmer" - som om det är han som regisserat dem. Ray Harryhausen regisserade bara en handfull kortfilmer, som producent jobbade han med en dellångfilmer, men hans specialeffekter är filmernas egentliga stjärna; det är de som säljer filmerna. Inte regissören, inte skådespelarna. Det är Ray Harryhausens namn som betonas.
Han var en levande legend.

RAY HARRYHAUSEN

1920 - 2013

R.I.P.