Bio: Mitt längtande hjärta

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox Sverige
Jasså, och vad linar det här? utbrister vän av ordning. Har du börjat att recensera gamla filmer, pågablära? MITT LÄNGTANDE HJÄRTA hade ju premiär den 22:a februari!
Javisst hade den det. Men inte i Malmö, där jag bor. Här gick den inte upp. Det är inte förrän nu när Spegeln har vad de kallar Filmfrossa som filmen visas. Den skulle för övrigt ha haft premiär den 21/5, men på grund av teknisk uheld ställded den föreställningen in.
MITT LÄNGTANDE HJÄRTA visades på Malmö Filmdagar förra året, men jag såg den inte där. Och när jag glatt visslande spankulerade iväg genom regnet till Spegeln slog det mig att jag glömt bort vad det här är för film, vad den handlar om. Jag inbillade mig att det var ett franskt kärleksdrama. Den svenska titeln gör ju att det låter som ett sådant.
Ben Lewins film är allt annat än fransk. Det enda franska med den är att om filmen kommit för hundra år sedan hade man kunnat plocka stillbilder från alla dess nakenscener och sälja som "franska kort". Nej, det fär är en amerikansk film. Och det jag trodde skulle vara ett tungt drama visade sig vara en genrehybrid. Drama. Svart komedi. Romantisk komedi. Dramadokumentär. Fell good-film. Allt detta på en och samma gång.

MITT LÄNGTANDE HJÄRTA har den mindre poetiska originaltiteln THE SESSIONS och handlar om en period i poeten och författaren Mark O'Briens liv. O'Brien (spelad av John Hawkes), som funnits på riktigt, led av polio sedan sex års ålder och var oförmögen att röra sin kropp. Han tillbringade större tiden av sin tid i en järnlunga (hade jag distribuerat filmen hade jag kallat den MANNEN MED JÄRNLUNGAN), men han var hyperintelligent, verbal, och åtminstone enligt den här filmen besatt han svart humor och stor självironi.
Dessutom var han oskuld.
Filmen handlar om hur han 1988 bestämmer sig för att vid 39 års ålder bli av med svendomen; något sedan skrev en artikel om. Efter att ha kärat ner sig i sina söta, kvinnliga assistenter och pratat med rådgivare, tipsas O'Brien om Cheryl (Helen Hunt); en gift kvinna som arbetar som sexsurrogat. Ett yrke som låter förvillande likt prostituerad, men som tydligen inte är det. Cheryl ska mot betalning besöka O'Brien i egenskap av något slags intim terapeut och hjälpa honom att komma underfund med hur han fungera sexuellt. Med tiden ska de även lyckas genomföra ett samlag, är det tänkt.
Förutom att vara romantisk och ständigt kåt, är Mark O'Brien även religiös. Han går (eller snarare rullar) ofta till kyrkan, där han biktar sig för den nye prästen (William H Macy). De två blir nära vänner.

Jag blev väldigt positivt överraskad av MITT LÄNGTANDE HJÄRTA. Vad jag trodde skulle vara ett deprimerande drama om en kandikappad man, visar sih vara en varm och upplyftande film. John Hawkes (som debuterade i FUTURE-KILL!) gör en mycket stark insats som Mark O'Brien. Han tillbringar hela filmen liggande på rygg och rör bara på huvudet. Helen Hunt överraskar med att vara modig nog att tillbringa hälften av sina scener helnaken. Hon är 50 och ser ut att vara 50. Willian H Macy är förstås en av mina favoritskådisar och här har han intressant frisyr.
Jag tyckte väldigt mycket om den här filmen. Den visas bara ett par dagar på Spegeln, så skynda dig dit om du vill se den!

(Malmöpremiär 21/5)