Bio: Inte bara honung

Foton copyright (c) Folkets Bio
När så kallat vanligt folk på stan stoppas av tidningar och tillfrågas diverse saker och frågan "Vad tycker du om att se på TV?" kommer upp, är ett vanligt svar "Naturprogram". Själv känner jag nog inga som tittar på naturprogram - åtminstone inga jag umgås med. Jag själv tittar aldrig på naturprogram. Jag är fullkomligt ointresserad av djur och natur. Friluftsliv är inget för mig. Tvärtom, det är det värsta jag vet.
Nåja. Nu har jag sett en naturfilm - och en bra sådan. Fast den schweiziska MER ÄN BARA HONUNG, av Markus Imhoof, är mer än bara en naturfilm. De senaste åren har miljontals bin oförklarligt dött. Överallt i hela världen. Detta kommer med tiden att ha stora konsekvenser för mänskligheten, eftersom en tredjedel av vår livsmedelsproduktion är beroende av binas pollinering.
För att göra den här filmen reste Imhoof och hans team Jorden runt tre gånger. Dock struntade de i att nämna exakt vart de reste, och vad intervjuobjekten heter. Jo, namnen står listade i eftertexterna, och det är möjligt att speakern nämner dem i förbifarten, men lätt förvirring uppstår. Främst rör vi oss i ett idylliskt alplandskap som jag gissar är Schweiz (men det skulle förstås också kunna vara Tyskland eller Österrike), och i USA. Det är nog främst Kalifornien, men står det inte Indiana på en bil? Och biodlaren med stekmössan verkar häcka i södraste USA.

De schweiziska biodlarna hanterar bina så som de alltid gjort. Gammaldags och rejält. Inga fega skyddskläder här, inte. Det räcker med ett stort skägg och hatt. Och pipa. Skäggmannen har tjusiga bulor i pannan och på armarna efter bistick, men han är härdad, karln. Ett par tanter är inte sämre de. Och de röker cigarr medan de jobbar. Röken användes dock i yrket - den blåses på bina.
På den stora amerikanska bi- och mandelranchen går det annorlunda till. Där är allt toppmodernt. Fast killen som intervjuas, jag gissar att han är något slags chef, gillar inte att de måste bespruta mandelträden. Bina tar skada - vilket inte är så konstigt. Killen med stekmössan är liksom schweizarna härligt gammaldags. Han är hemma hos folk och skrapar ner bikupor och har sig och gör honung på traditionellt sätt - det ser onekligen väldigt gott ut när han manuellt tappar upp honungen på burkar. Fast vad de gör borta i Peking blev jag inte riktigt klok på.

MER ÄN BARA HONUNG är en fascinerande film. Bin är en hel vetenskap - mer än så, tror jag. Säkert tre-fyra vetenskaper. Och dessa bins liv och leverne skildras i fantastiska och vackra bilder. Extrema närbilder. Slow-motion. Ibland följer kameran ett bi på flykt. Jag har ingen aning om hur de burit sig åt för att filma det, de kan väl knappat ha kutat efter biet med en steadicam. Och de här biodlarna har en massa coola prylar jag inte visste existerade. Fast å andra sidan har jag förstås aldrig intresserad mig för bin och biodling.
Det här är väldigt intressant - men även alldeles för långt. Åtminstone för mig, som inte är naturfilmsfanatiker. 90 minuter känns långt. Det hade räckt med 50. Jag tröttnade.
Filmen har vunnit ett flertal priser och det är inte utan att jag undrar vad Bert I Gordon hade kunnat göra med det här materialet om han fått tillgång till det som stock footage.

  





(Biopremiär 3/5)