Bio: Foxfire

Foton copyright (c) Nonstop Entertainment

Det verkar inte som om jag recenserade den franske regissören Laurent Cantets förra film; skoldramat MELLAN VÄGGARNA - men jag vill minnas att jag inte var så förtjust i den. Rättare sagt, den lämnade mig rätt likgiltig.

Nå. Här har vi så Cantets nya film.

FOXFIRE handlar om den hemliga agenten Elizabeth "Foxfire" Towne, som ... Nej, förlåt. Fel film. Jag tänkte på pilotavsnittet till TV-serien CODENAME: FOXFIRE.
FOXFIRE är den andra filmatiseringen av Joyce Carol Oates roman "Foxfire - En tjejligas bekännelser". Som jag förstås inte har läst. Den första versionen kom 1996 och hade en ung och okänd Angelina Jolie i den ena huvudrollen; hon spelade Legs Sadovsky som bildar gänget Foxfire.

I Cantets version är det en ung tös som heter Raven Adamson som gör Legs. Det här är en fransk-kanadensisk film, men den utspelar sig i en håla i Upstate New York. Jag tycker mig dock höra kanadensiska accenter lite då och då. Folk som säger "aboot", till exempel.

Det är 1950-tal, filmens berättare är tonårstjejen Maddy (Katie Coseni), och hon och hennes kompisar tycker att livet är ett helvete. De manliga lärarna förnedrar och förtrycker dem, liksom övriga vuxna män, medan jämnåriga killar förlöjligar och uttnyttjar dem. Därför bildar de gänget Foxfire; något slags feministisk aktionsgrupp, anförd av den tuffa Legs.

Tjejerna tatuerar in en liten eldsflamma på skulderbladet och det dröjer inte länge innan de blivit beryktade. De börjar med att sätta dit en elak lärare - de skriver "I LIKE TO EAT LITTLE GIRLS' PUSSIES" på hans bil. Därefter eskalerar det. De maskerar sig och demonstrerar utanför en djuraffär, de misshandlar Maddys rälige morbror, som visar sig vara pedofil. De skaffar sig ett eget klubbhus, där de flyttar in hela gänget; ett gäng som ständigt växer.

Snart spårar dock det hela ur totalt. Gänget skaffar sig en revolver, de blir direkt kriminella och allt och alla i deras omgivning upplevs som hot.

Problemet med FOXFIRE är att i stort sett samtliga rollfigurer är osympatiska. Alla män är svin. Läraren i början är ohyggligt elak, den slemmige morbrodern är vidrig, killarna på skolan är as. Tjerna sätter snart i system att ragga upp äldre män som attraheras av unga tjejer, som sminkat sig för att se äldre ut. Så snart männen gått i fällan, slår Foxfire till och misshandlar och rånar männen. Och det är aldrig svårt för dem att få napp. Även de män som är förhållandevis godhjärtade och inte vill dem något ont sätts dit, och även de framställs som besynnerliga och otäcka. Här finns en rik överklassherre som visar sig från sin bästa sida, men samtidigt slänger ur sig de mest fantastiska (och i sammanhanget roliga) extremhögeråsikter.

Tjejerna är inte mycket mer sympatiska. Det uppstår spänningar mellan gängets medlemmar, några vill dra sig ur, några tycker att de har gått för långt. Och jag undrar själv vaffan det är de sysslar med. Det är en sak när de i början hämnas på de som gjort dem illa, men det dröjer inte länge innan de revolterar enbart för revoltens skull. Som alla de här påstådda vänsteraktivisterna i Sverige som maskerar sig och vandaliserar, och påstår att det är en politisk aktion, när det i själva verket är vansinne.

FOXFIRE varar två timmar och 25 minuter och är alldeles, alldeles för lång. Men det är mycket välspelad och välgjord. Synd att jag inte tycker att den är bättre än den är.

Jag undrar hur versionen med Angelina Jolie är.

(Biopremiär 24/5)